Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bokmässan: Maktmännen utan bildning

Allt inleds med ett citat: ”I Paris finansvärld drar man lott om vem som ska träffa svenska affärsmän. 'Ingen vill eftersom de bara kan prata pengar, möjligen golf. Ingen har läst romaner, ingen har sett konst, ingen har någon religion'.”

Jan Gradvalls krönika är flitigt citerad när det handlar om män med makt och läsning, vilket är ämnet för en av Bokmässans mest spänstiga diskussioner. Varför läser inte män med makt skönlitteratur?

Inte svenska maktmän, bör tilläggas.

Dessa representeras av affärsmannen Sven Hagströmer – som faktiskt läser! – och de två andra herrarna i panelen är Horace Engdahl och Borås Tidnings chefredaktör Stefan Eklund, ledda av kulturjournalisten Marie Lundström.

De goda anekdoterna haglar, som Stefan Eklunds om en referens till Jobs bok som affärsmännen misstar för Steve Jobs bok.

Ett sådant här samtal kan lätt urarta till ett ta-sig-för-pannan-hån med bildade människor som förfasar sig över de obildade. Men de förmår tränga under syrligheterna och faktiskt förklara vilka mekanismer som gör att svenska män med makt har slutat att läsa.

Ty så har det inte alltid varit. Det är en modern anomali. Horace Engdahl berättar till exempel om hur Napoleon framförde åsikter till Goethe om hur ”Den unge Werthers lidanden” borde skrivas om.

Sven Hagströmer tror att det har att göra med att näringslivstopparna enbart ser till sitt uppdrag (att göra aktieägarna rika) och att all deras tid bör gå till det. Men det är fel slutsats, menar Hagströmer, för i en modern ekonomi måste en företagsledare känna till den mänskliga själens skrymslen och vrår.

Varför ska de då läsa? Många förslag ges. För att de ska inse att de inte är så rationella som de tror. För att de ska få ett språk. För att läsning av skönlitteratur ger empati och inlevelseförmåga. För att de blir bättre rustade för att göra etiska ställningstaganden.

Bäst sammanfattat av Horace Engdahl: För att det ger självkännedom.

Men med tanke på hur makthavare behandlas av författare är det kanske inte konstigt att de har lagt ner böckerna, konstaterar Engdahl. En onyanserad och okunnig maktkritik hjälper ingen, menar han och nämner poeterna Öijer och Raattamaa.

En fantasieggande tanke avslutar hela samtalet: Kan det vara så att mäktiga män inte hade blivit mäktiga om de först läst skönlitteratur och blivit mer komplexa individer?