Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Borderlands

/
  • Sakletare. I hajpade ”Borderlands” spelar du som en av fyra ”sakletare” som är på jakt efter den mytomspunna skattgömman ”The Vault”. Spelupplägget är kul om du spelar med kompisar. På egen hand är det däremot inte lika kul.

Borderlands

(Gearbox/2K Games)

Ålder: 18+

Format: Ps3, Xb 360, Pc

Annons

Planeten Pandora skulle vara platsen för en nystart för mänskligheten. I stället möttes man av en karg och ogästvänlig plats utan tillgångar. De som inte har haft råd att lämna planeten driver nu omkring i ödemarkerna på jakt efter utomjordisk teknologi att sälja för att köpa en biljett därifrån. Det enda hoppet för de luggslitna sakletarna är en mytomspunnen skattgömma, kallad ”The Vault”, som ska innehålla alla rikedomar man kan drömma om. I ”Borderlands” beger dig du, och upp till fyra vänner, på jakt efter ”The Vault”.

Men egentligen är storyn av mindre betydelse. Spelet, som beskrivits som en rollspelsskjutare, går mer ut på att ”levla” upp din karaktär och skaffa vapen, vapen, pengar och ännu mer vapen. Du kan välja mellan fyra klasser av spelfigurer: berserker, siren, hunter och warrior. Har du någon gång spelat ett rollspel kan du gissa dig till deras olika förmågor, men i korthet handlar det om kraftfull jätte, trollkarl, tjuv och allroundsoldat. I klassisk rollspelsanda kan du dessutom handla med det gods du hittar på dina räder för att köpa, ja du gissade rätt, ännu tuffare vapen. Enligt utvecklarna ska ”Borderlands” innehålla hundratusentals olika skjutjärn, sköldar och handvapen och variationen mellan dem är minst sagt imponerande.

Hur fungerar då spelupplägget? Svaret är att det är en väldigt klassisk skjutare, på gott och ont. Har man ett spel som ”Uncharted 2” (som i och för sig inte är en förstapersonsskjutare) i färskt minne känns det lite gammaldags och klumpigt. I stället för sköna taktiska attacker är det ”run and gun” som gäller. Om man gillar det eller inte är så klart en smakfråga.

Grafiken har ett smakfullt cel shade-filter, som ger en tecknad känsla, men när du går riktigt nära figurer och föremål upptäcker du att texturerna knappast är ”top of the line”. Detsamma gäller för karaktärernas animationer, som känns förhållandevis ryckiga. En annan akilleshäl är enspelarläget, som känns alldeles för fattigt. Spelar du däremot med kompisar känns spelet desto mer belönande. Då ökar tempot och motståndet från fienderna och ställer höga krav på taktik inom gruppen. ”Borderlands” når kanske inte riktigt upp till hajpen, men är ett klart underhållande spel, förutsatt att du spelar med kompisar online.

Jens Höglin

Mer läsning

Annons