Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Borg pratar på

/
  • TOM RETORIK. Finansminister Anders Borg kan få det mest banala att låta som genomtänkta, välorganiserade och välstrukturerade förslag. Han låter bra, men praktiken är mest tunn och tom på innehåll.

Regeringen presenterade i går några nya retoriska reformer; orden flödade, åtgärderna begränsade. Anders Borg, regeringens starke man, hade inte mycket att komma med för att lindra krisens skador.

Annons

 Det mest påtagliga var den hutlösa räntan, åtta procent, på lån som erbjuds företag som har svårt att få ihop till skatten. Att de kan skjuta upp inbetalningarna några månader är nog bra, men som inslag i åtgärder mot krisen är det inte så tungt. Om regeringen hade gjort något åt moms-eländet, att företagen tvingas betala moms till staten innan de själva fått betalt av sina kunder, hade nog de flesta småföretagare klarat sig ett tag utan att behöva låna till den här ockerräntan.

Resten av förslagen var kända, och lika otillräckligt i dag som får två månader sedan. Då erbjöd regeringen bankerna garantier för utlåning till företag i behov av snabba pengar. Bankerna tackade nej. Ett ordentligt fiasko, det är väl därför Borg nu öppnar egen bank.

Men varför sätter han inte i stället ordentligt tryck på bankerna och gå med i garantin? Orkar han inte? Vågar han inte? Förmår han inte sätta hårt mot hårt? Det är ju rent ut sagt pinsamt att landets banker bara viftar bort Borgs förslag, som om det kom från nån amatörekonom som inte begriper hur systemet fungerar. Borg är besatt av försiktighet, utgiftstaket och hushållande med statens resurser. Vad som behövs för att få honom att lägga förslag som ger resultat på kort och lång sikt är väl bara en total krasch i världsekonomin. Och det är faktiskt inte heller mycket bevänt med Borgs ”superpaket”, varav de tre miljarderna till ”coachning” av arbetslösa, en personlig tränare i att söka jobb, verkar helt bortkastade. Finns det inga jobb hjälper ingen personlig tränare i världen. Men högerregeringen tror väl att de arbetslösa är för lata eller saknar tillräcklig initiativförmåga för att söka jobb en bit hemifrån. Och att det för den sakens skull behövs någon som lotsar den arbetslöse till tåget eller pekar ut vägen till Öresundsregionen, eller andra områden där det fortfarande finns några lediga jobb. Borg duttar med miljarderna i stället för att samla ihop resurser för att göra något påtagligt. Det som nu ligger på bordet är mer av voodo-ekonomi än rejäla förslag. Att han får duttandet att låta bra är inte samma sak som att driva finanspolitik som skapar jobb och reformer som håller på längre sikt än till nästa val.

Det är som om regeringen inte förmår, eller vågar samla sig till åtgärder som går på djupet och som kan sättas in rejält när den ekonomiska krisen slår igenom helt och fullt. Det kan bli i år eller nästa år men redan nu står det klart att svensk ekonomi backar och att arbetslösheten snart når tio procent. Och vad blev det av paketet till bilindustrin? Det innehöll ju mer luft än pengar. Har något hänt där? Thomas Östros, och oppositionen, talar om risk för ”kvalitetskris” i välfärden om inte den offentliga sektor får mer pengar. Det kan ligga en del i det. Östros har som vanligt inte mycket till övers för något regeringen föreslår mot krisen. Han kan låta lite tjatig ibland. Men om ett tag lägger han ett eget förslag; det gäller då att visa större kraft än vad högerregeringen förmått hittills. När snacket övergår i praktik får vi se vad han orkar med.

Mer läsning

Annons