Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Briljant, Al Pitcher!

Svenskar fikar. Fikat är liksom heligt här. Det är utgångspunkten för nyzeeländaren Al Pitchers Fika Tour som på tisdagskvällen nådde Gävle teater.

Annons

Han förklarar pedagogiskt i början hur det hela kommer att gå till: Först gästar lokale komikern Mathias Heldevik (han gör det med den äran), sen kör Al Pitcher ett tag till det är dags för fikapaus och därefter tänker han visa bilder från Gävle och då är det högst nödvändigt att publiken är med och engagerar sig. Och redan där, mitt i förklaringen av hur kvällen ska gå till, fångar han upp ett skratt som låter roligt, ett nej från nån, en man som kommer försent, och så är vi mitt inne i Al Pitchers värld.

Utgångspunkten är utlänningens blick för det svenska, de skruvade grejer vi gör här, det som han älskar säger han. Men Al Pitcher är framförallt helt fantastiskt bra på att fånga upp det som händer i stunden, använda det, omvandla det och göra obegripligt rolig komik av det. Komik som samtidigt dessutom är vänlig.

På pappret verkar det inte så märkvärdigt. Men det är fan i mig briljant.

Man skrattar på det där viset som nästan blir lite fånigt, när man liksom inte slutar riktigt i tid utan bara fortsätter tills tårarna trillar. Och sen, efteråt, när man ska försöka förklara vad det var som var så himla roligt i går det nästan inte att sätta ord på det. Haha, han sa Hofors så roligt och fick det till att börja handla om hästar. Eh? Eller gud vad kul han var när han beskrev hur han frus mormor (mordor) och morfar (morfor) sjöng för honom på födelsedagen, apropå att en tjej i publiken fyllde år. Va?

Sen är det ju aldrig så tacksamt som när en gäst som kommer hit och tar sig tiden att titta på just Gävle och utifrån lustigt placerad bänkar och statyer (det är som att Al Pitcher dör en smula när nån helt frankt översätter ”Fnasket i plasket” för honom ).

Känslan är att allting kommer till honom i stunden och att vi som sitter där och skrattar som lyckliga fån är medskapande – som jordens roligaste fikastund typ.Lisa Pehrsdotter