Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Briljanta observationer av Sverige och svenskarna

De där riktiga asgarven som ger kramp i magmusklerna och tårar i ögonvrån uteblir under den dryga halvtimme Al Pitcher håller hov på Gasta.

Men det beror mest på att man står och fnittrar som en förälskad fjortis i princip hela tiden.

Den gode nya zeeländaren som föddes och slog igenom i England men nu bor i Sverige lyckas hitta en komisk knorr på var enda påbörjad mening.

Om det så krävs att hela befolkningen tatuerar in konstiga mönster över halva ansiktet för att han ska känna sig som hemma och stanna må det vara värt det.

Jag har fått lova att inte recitera några skämt i den här texten eftersom han under gårdagens framträdande testade sig fram inför en ny show med start i april.

Men det behövs inte riktigt heller.

Al Pitcher jobbar inte med de här långa uppbyggande historierna som ska mynna ut i ett slagkraftigt slut.

Han får en att skratta genom sitt tonfall, sina gester och sin förmåga att hitta precis rätt svenska ord att slänga in i den i övrigt engelskspråkiga monologen.

Att driva med svenskhet är ett tacksamt tema som komiker – ja jag tänker på Fredrik Lindström – har lyckats väl med förr.

Men Al Pitcher har konkurrensfördelen att han verkligen är en utomstående betraktare, och en alldeles utomordentlig sådan.

Han bedyrar att han tycker om sitt nya hemland och det märks för han lyckas konsekvent hitta en ton som är lagom (det gillar vi ju alla) elak och samtidigt hjärtlig nog för att man ska slippa sätta skrattet i halsen.

”Fi fan that’s good”, som han själv skulle ha sagt.