Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bröderna Coen har filmlekstuga

Jag hade roligare i kön till biljettluckan än jag hade på filmen.

Jag skulle se ”Burn after reading”.

Annons

Men det skulle uppenbarligare inte tjejen och killen framför mig.

De kunde bara inte komma på vad det var som de skulle se.

Jo, alltså, paret hade ju bestämt sig. Men titeln. Vad hette filmen nu då?

Vaktmästaren i biljettluckan väntar tålmodigt.

Tjejen och killen tittar på varann.

Jamen, den där med dörren. Säger hon.

Dörren?

Själv hade jag nog stått och funderat än.

Men det löser sig.

Så klart. De får sina biljetter.

Men förstås. Till ”Låt den rätte komma in”.

Hi hi. Men vad är det för kul med bröderna Coens komedi ”Burn after reading”?

En ensam person i salongen skrattar högt. Två, tre gånger. Det är inte jag.

Å andra sidan. Förnöjsamt kan det väl vara ändå.

Det förnöjsamma med ”Burn after reading” är att se hur snabbt och smart bröderna Coen berättar. Hur grabbarna bara älskar att skruva upp filmklichéer till sista hacket. Typiska situationer såväl som typiska karaktärer.

Dom är ju väldigt elaka pojkar också. I princip samtliga figurer i filmen beskrivs som rakt av korkade. Brad Pitts gyminstruktör har har både hjärna och utseende som en guppy.

Människoförakt, väste krönikören Fredrik Virtanen i Aftonbladet förra veckan.

Inte så att han tyckte synd om Pitt. Men det är provocerande att vanligt folk skildras så empatilöst, menade Virtanen. I synnerhet nu ”i en iskall ekonomisk kris”.

Fast jag undrar om det verkligen är människor vi ser i ”Burn after reading”. Är det inte snarare jobb? Idiotiska jobb. Tråkiga jobb. Farliga jobb. Fel personer på fel jobb. Sjuka arbetsplatshierakier.

Rollgestalternas yrken betonas tydligt i filmen, liksom även olika arbetsplatser.

På en inledande fest rangordnas gästerna efter sina sysselsättningar. Underrättelsetjänsten – ten points, barnboksförfattare – noll.

Om filmen har en huvudperson är det John Malkovichs CIA-agent som byggt upp hela sin identitet på jobbet. Han får sparken och livet rasar ihop.

Det är också just precis detta som triggar igång själva händelseförloppet.

Man skulle kunna se det som att det är arbetet på gymmet som gör kollegerna Chad (Brad Pitt) och Linda (Frances McDormand) så dumt kroppsfixerade. Fler exempel:

Tilda Swintons läkare blir galen av att försöka få näbbiga ungar att öppna munnen och säga ah, dagen lång.

Machojobbet på säkerhetstjänsten skapar ett sexmonster av George Clooney.

Tittarsiffror-styrd tv tvingar soffreportrar intervjua på cyniskt löpande band.

Och i ett jättelikt iskallt kontorshus sitter ambassadtjänstemän och gör just ingenting. Meningslösa byråkratjobb finns det särskilt gott om i ”Burn after reading”.

Den arbetslösa agenten super ner sig för att till sist bli lika yxtokig som Jack Nicholson i ”Shining”. Han som säger att ”all work and no play makes Jack a dull boy”.

Arbetsmarknaden är bara skit helt enkelt. Det är för jäkligt att man ska behöva trampa i ekorrhjulet. Jobbhetsen suger.

Enligt ”Burn after reading”.

Och det är ju lätt för bröderna Coen att säga. De som får leka i sin filmlekstuga, när och hur de har lust.

Duktiga pojkar. Väldigt naiva pojkar.

Jag är inte lika negativ som Fredrik Virtanen. ”Burn after reading” går an.

Men burn after seeing.

Om ni nu skulle råka köpa biljett till ... ”öh, den där filmen med Gävlebocken”.

Mer läsning

Annons