Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bröllopsgåva till döende svärmor

/
  • HERR OCH FRU. Linda Hjort lämnade i fredags sin hårsalong i Nyköping som sambo med Marcus Augustsson, säljare och marknadsutvecklare. I dag går de till jobbet som herr och fru Augustsson.
  • TRE RESOR. Lindas och Marcus bröllopsklädsel har krävt tre resor mellan Nyköping och Gävle för provning, och en sista justering dagen för vigseln i Böna kapell i lördags.
PUSS ÄLSKLING! Inom 24 timmar är de herr och fru Linda och Marcus Augustsson.
  • PÅ LÅTSAS. Så här såg Gävlebon Linda Hjort och Marcus Augustsson, från Nyköping, ut som mannekängande brudpar 2005.

Samtidigt som Linda Hjort och Marcus Augustsson sa ja i Böna kapell i lördags fick mamma och svärmor Gunilla Hjort en ovanlig gåva.

Gunilla, som var döende i cancer, skulle få uppleva dotter Lindas och svärsonen Marcus bröllop, men avled 16 juni. Två dagar efter sin 60-årsdag och fyra veckor före Lindas och Marcus vigsel.

Annons

– Vi hade tänkt gifta oss nästa vår, men tyckte att vi skulle göra det så snart som möjligt för svärmors skull, berättar Marcus när vi träffas på Clarion Winn hotell dagen före vigseln.

– Jag ville göra det på rätt sätt, och bad Gunilla om Lindas hand, och Gunilla sa ja. Hon var mer än svärmor för mig. Jag kallade henne mor och hon kallade mig son.

Första gången vi träffades, Linda, Marcus och jag, var för knappt fem år sedan. De hade nyligen träffats, och mannekängade som brudpar vid en av Forsbacka värdshus bröllopsmässor.

– Kommer du ihåg hur vi träffades, frågar Marcus när vi ses för intervjun.

Linda och en kompis skulle åka på semester till Turkiet, och det skulle även Marcus och en kompis göra.

Sedan visade det sig att de skulle till samma turistort.

Och samma hotell.

– Vi hade till och med fått våra rum i samma korridor.

– Mitt emot varandra!

Ett år senare flyttade Linda till Nyköping och Marcus.

När fotograf David och jag knackar på har Linda och Marcus precis kommit tillbaka till hotellet efter de sista justeringarna av bröllopsklädseln hos Eivor Pierre och dricker rosa bubbel.

Lindas klänning är gräddvit, livet snedskuret i liggande veck och dekorerat med glaspärlor, och kjol och släp är sydda i ett enda stycke. Marcus frockcoat är grå- och svartmelerad med vinröda accessoarer.

– Att vi inte gifte oss tidigare var för att både Böna kapell och Soldatkyrkan, där vi ville gifta oss, var bokade.

Första lediga dagen var 11 juli i Böna kapell, på dagen fem år sedan de träffades i incheckningskön på Arlanda.

– Det var slumpen som gjorde att vi träffades, och vi får fortfarande tecken på att det är meningen att det skulle bli just vi två. Som att datumet för vårt bröllop slutligen sammanföll med datumet för när vi träffades, säger Linda.

Så jag frågar hur de vill beskriva sin teckenomgärdade kärlek.

– Ömsesidig respekt, säger Linda, och att vi lever utan hemligheter.

– Respekt, och att skapa ett gemensamt liv på rätt sätt, oavsett om det är otidsenligt. För mig var det viktigt att fråga Gunilla om lov att få gifta mig med Linda, säger Marcus.

Marcus berättar att det är förluster i deras respektive kärnfamiljer det senaste året som gjort honom varse om familjelivets bräcklighet – och styrka.

– Familjen – Lindas och min och våra kärnfamiljer – är det viktigaste nu.

Marcus berättar på vilket sätt Lindas mamma tog emot honom som son, och hur Linda tagits upp i hans familj, och han har svårt att få rösten att bära.

– Kärlek är att vara varandras stöd när livet är tufft, att lära av livet och att bry sig om. Kärlek är inte en djävulsk lust, utan att stödja varandra i nöd.

Marcus tror att hans känslosamhet även kommer ur det generationsskifte Lindas och hans respektive familjer genomgått under året, och att det nu är hans och Lindas tur att vara vuxengeneration.

Närmast ska de bygga sitt drömhus.

– Vi har tittat på många hus, men inte hittat Huset, och då tyckte vi det var lika bra att själva bygga ett hus precis som man vill ha det.

Vid den här tiden om ett dygn har de just anlänt till Engeltofta och sina väntande gäster som herr och fru Marcus och Linda Augustsson.

– Vi har valt att ha ett litet familjebröllop med lunchbuffé för den närmaste släkten och vänkretsen, 35 vuxna och tio barn.

Och eftersom bröllopet ju var – är – en gåva till mamma Gunilla rymmer inte parets arbetsscheman någon bröllopsresa. I alla fall inte i år.

– Vi var på en av bil- och mc-träffarna i Nyköpings hamn nyligen – Marcus har två motorcyklar, berättar Linda. Där träffade vi en präst som tyckte att vi skulle göra Route 66 som bröllopsresa. Han erbjöd sig till och med att viga oss, och det hade vi kanske tackat ja till om vi hade gift oss nästa år.

– Men resan, den gör vi i alla fall, säger Marcus.

Mer läsning

Annons