Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Camilla Lagerqvist – magisk

En framgångsrik svensk författare är uppväxt i Gävle och bosatt i Sandviken. De flesta har nog inte ens hört namnet.

Det är nämligen svårt att få uppmärksamhet för ungdomsböcker om huvudpersonen inte heter Harry Potter.

Men nu har vi äntligen läst Camilla Lagerqvists magiska romaner!

Jag skriver det här från skamvrån. Vi skäms. För att vi är så dåliga på ungdomsböcker. För att vi aldrig recenserat någon roman av Gävle- och Sandvikenförfattaren Camilla Lagerqvist. Inte en enda. Aldrig. Fast till och med fransk press gjort det.

Nu har jag plöjt tre Camilla Lagerqvist på raken. Hennes ungdomsboksproduktion hittills. Och insett att det finns andra än J.K Rowling som borde få uppmärksamhet.

Camilla Lagerqvist skriver mer verklighetsnära än sin engelska kollega. Men det finns en magisk värld som återkommer också i Lagerqvist böcker. Det är cirkusens värld – både med direkt anknytning till cirkusstaden Gävle, och som symbol för frihet, uppbrott och vuxenliv.

De tre berättelserna handlar om helt olika karaktärer. Ändå finns hela tiden cirkustraditionen som en spänd lina i bakgrunden.

I ”Det brinner i mitt huvud” (2006) möter vi Daniel som går i åttan och får heta dampunge. Han kan explodera av ilska. Är det bättre eller värre att få stämpeln adhd svart på vitt? I romanen söker och hittar han sin väg. Tack vare en för länge sedan död cirkusartist från Gävle.

Följande bok ”Cirkusprinsessan” (2010) handlar om just denna kvinnas barndom. Hur Ellen som sexåring skiljs från sin fattiga mamma för att drillas i akrobatik. Det är tidigt 1900-tal som skildras och det hårda livet i ett resande cirkussällskap. Ska också Ellen kunna hitta rätt i livet – trots allt elände hon får uppleva? Inspiration har hämtats i verklighetens Bojan Grönberg född i Gävle 1890, världsberömd som cirkusprinsessan La Bella Ingeborg.

Som inspiration till Daniel i ”Det brinner i mitt huvud” stod Camilla Lagerqvists egen son.

Båda romanerna är välskrivna och inlevelsefulla berättelser om unga människor som känner sig utanför. Vardagsrealism präglar den första, medan ”Cirkusprinsessan” trovärdigt speglar en annan tid.

I ”Rädda honom!” (2012) tvinnas trådarna, det samtida och det historiska, ihop. Intrigen blir också mer komplicerad. Här märks tydligt hur Camilla Lagerqvist utvecklats som författare.

Huvudperson är svenska tjejen Tawni, 14 år och arg på sin mamma som skickat henne på sommarferie till farföräldrarna i en pytteliten engelsk kuststad. Tawnis älskade morfar har nyligen dött och hon sörjer surmulet; som om en farfar hon knappt känner kunde ersätta honom.

Redan under ditresan händer mystiska saker. Tawni får anonyma sms: ”rädda honom!”, står det. När hon kommer tillbaka till tågkupén efter ett toalettbesök har någon skrivit samma sak i imman på tågfönstret.

Farmor och farfar visar sig vara lättsamt bohemiska. De driver ett hemtrevligt kafé. Tawni tinar upp. På andra sidan gatan ligger Yessops te- och magibutik. Det är affärens rökelsedoftande innehavare Harriet som lurar flickan in i en äventyrlig räddningsoperation.

Plötsligt kastas Tawni 70 år tillbaka i tiden, när den förskräckliga sjökatastrof inträffade som staden hedrar minnet av än i dag. Mobilen slutar fungera och jympadojorna känns inte helt rätt. Hon träffar Tim, en jämnårig pojke som är en fena på att sluka eld och funderar på att rymma med – så klart – en cirkus.

”Rädda honom!” är alltså fantasy, i dubbel bemärkelse på engelskt territorium, men utan överdrivna övernaturliga inslag, och mer besläktad med en författare som Alan Garner än J. K. Rowling.

Maria Gripe eller finlandssvenska Irmelin Sandman Lilius kunde också nämnas. Å andra sidan har deras litteratur ett poetiskt allålderstilltal. Camilla Lagerqvist riktar sig mer handfast direkt till något yngre läsare. 9–12 år står angivet. Ungboksförfattare borde det kanske heta.

Hon rör sig smidigt i olika miljöer, och lika lätt löper texten. Camilla Lagerqvist gestaltar genom spännande episoder hur barn – som Daniel, Ellen och Tawni – handskas med egentligen väldigt vanliga känslor. Som att känna sig annorlunda, sviken eller övergiven. Men utan att berättelsen förlorar sig i tungsinthet, eller i för vidunderliga eskapader. Försiktiga anspelningar på hur människor kan höra ihop genom tid och rum och lära av varandra, efterlämnar den rätta hisnande känslan.

Som efter ett svindlande nummer i trapetsen.

Jag hoppas vi har många fler böcker att se fram mot, av den etablerade Camilla Lagerqvist. Hon har dessutom alldeles i det tysta fört Gävles cirkus tradition vidare.