Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Carlén är hemma på Storgatan 47

I ”Julafton” har Lisa Carlén målat en motbild till illusionen om barnens leende julafton. En sur flicka i en fåtölj, ett trumpet orosmoln på den perfekta lyckohimlen.

I våra önskningar om snälla barn som bockar och niger för jultomten finns en önskan om att barnen ska vara statister i våra liv. Målningen påminner om, så här när julklappsomslagen nu går till återvinning, att leende och lycka inte kan beställas, och kanske ger den också en viss tröst – även andras barn surar på julafton.

Sandvikenkonstnären Lisa Carlén visar fin teknik med sin utställning med oljemålningar på Galleri Elixir. I vissa bara fin teknik, med en ateljéstudie och ett stilleben som blott teknikövningar, men också i anslående landskap med dramatiska himlar vars ljus ser ut att komma från en annan dimension.

Verken tycks nästan inte vara målade av samma konstnär, för medan vissa målningar har någonting spännande och eget, är andra – främst kvinnoporträtten – av slaget som man snabbt tröttnar på.

Jag skulle vilja, till en framtida utställning, se Lisa Carlén hänga mer på Storgatan 27. Adressen är titeln på en mycket märklig målning som jag till skillnad från kvinnoporträtten inte får ur hjärnan. En orange, svällande gestalt sitter på ett golv, betraktar en lysande gul punkt, medan två barn ser på, gömda och förskräckta. Vad är det bilden visar? En gudom? En ande? Motivet appellerar till en instinkt som jag älskar i konst – viljan att kliva in i motivet, veta mer, vara kvar där.