Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Cecilia från Gävle på röda mattan

Gävle har en Oscarskandidat. Igen.
Hur obegripligt är inte det.

Annons

Och jag som trodde att den här krönikan skulle handla om Hollywoodstjärnan Patrick Swayzes tragiska bortgång.

I stället får vi fira lokalpatriotisk yra. En skådespelare från Folkteatern i Gävle – kanske på röda mattan.

Intensiva Cecilia Milocco.

Jag såg henne i föreställningen ”Jerfsölif” för bara några månader sedan.

I går avslöjades att filmen ”De ofrivilliga” med Cecilia Milocco i främsta rollen har valts ut som svenskt bidrag inför nästa års Oscarsgala.

Om den sen blir en av de nominerade till titeln bästa utländska film återstår förstås att se.

Och då har Cecilia Milocco redan för länge sedan försvunnit ur Folkteaterns ensemble. Från och med i höst finns hon på Stadsteatern i Stockholm.

Men så brukar det vara. De försvinner. Rolf Lassgård – från Folkteatern till Oscarsnominering med ”Efter bröllopet” och ”Under solen”. Pernilla August – från Folkteatern till Oscarsnominering med ”Star wars”.

Apropå alltid aktuella Lassgård förresten. Han gör ju premiär i morgon som sjungande primadonna i musikalen ”Hairspray” på Chinateatern.

Skvallret säger att Brynäs största supporter repeterat på hemmaplan genom att trippa omkring i högklackat i Folkteaterns övningssal hela sommaren.

Nu vet ni var grunden las, om han gör publiksuccé som musikalartist också.

Nå, jag har inte helt tänkt glömma bort Patrick Swayze. En amerikansk skådespelare som hyllas överallt i dag.

Men någon James Dean var han faktiskt inte – utom för en kort filmhistorisk sekund som fräck och sammetsmjuk spoling i ”Dirty dancing” 1987.

Det hemska är att om killen dött då – i stället för häromdagen i bukspottskörtelcancer vid 57 års ålder – hade Patrick Swayze kanske verkligen blivit den ikon som efterskrifterna nu försöker konstruera (i avsikt att prångla ut hans gamla filmer en runda till i tv-apparaterna).

Patrick Swayze var tyvärr som skickligast på att undvika bra och framgångsrika produktioner.

Han hade visserligen en huvudroll i ”Ghost”. Men man ska nog tänka sig för innan man spelar spöke, det var hans motspelare som fick all berömmelsen.

Veckans stora biopremiär är nästa Stieg Larsson-filmatisering. ”Flickan som lekte med elden” går upp i hela landet efter ytterligare en hysterisk lanseringskampanj.

Men första filmen var så lam att jag inte ens känner mig nyfiken. Hur Lisbeth Salander ser ut vet vi ju redan.

”Män som hatar kvinnor” slogs ut av ”De ofrivilliga” i kampen om att bli Sveriges Oscarsbidrag i år. Inte konstigt alls.

Men ärligt. Den enda rätta att bjuda in i Oscarsfarstun hade varit ”Låt den rätte komma in”. Det hörs ju.

Mer läsning

Annons