Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

CHEFREDAKTÖREN: Vi lever och dör med er – just därför ska ni läsa oss

Annons

Jag började jobba på Arbetarbladet hösten 2007. Jag hade precis avslutat ett vikariat på en annan tidning då Arbetarbladets dåvarande nyhetschef Ulla Ejemar hörde av sig och undrade om jag inte ville hoppa på ett jobb som lokalredaktör i Tierp. Att jag bodde i närheten, vid kommungränsen, ansågs vara en fördel. Sen dess har jag varit tidningen trogen.

Då stod Arbetarbladet och hela mediebranschen inför helt nya förutsättningar med enorma utmaningar. Egentligen var utmaningarna desamma redan innan, men att få ett företag och en redaktion som så länge byggt på ungefär samma affärsmodell att raskt ställa om kräver helt begripligt väldigt mycket – särskilt eftersom inte någon med exakthet kan spå vad som händer i framtiden. Det gäller fortfarande. En "sanning" i dag kan vara något helt annat om ett år. Några alternativ till att testa för att vända en tuff situation finns inte.

Och testas görs det i mediebranschen för fullt. Med framgång har vi till exempel börjat ta betalt för vår digitala journalistik, och antalet digitala prenumeranter ökar. Det är glädjande.

Men alla förändringar måste ske utan att förlora kärnan i det egna existensberättigandet – att vara lokal. Vi på Arbetarbladet har varit och är en garant för oberoende trovärdig lokal journalistik. Utan Arbetarbladets journalister skulle den inte bli gjord över huvud taget. Den är också uppskattad av er läsare, det vet vi. Men redaktionen har i tuffa ekonomiska tider minskat och vi har även fått en del kritik, inte minst när det handlar om flödet från våra fyra minsta kommuner – Tierp, Älvkarleby, Hofors och Ockelbo. Där har vi nu valt att lyssna på er läsare och genomför den satsning som ni nu kan läsa om.

LÄS MER: Nu satsar vi ännu mer lokalt – så förändras tidningens arbete: "Det är en överlevnadsfråga för oss"

Jag är säker på att jag skulle få lika många svar som vi har läsare på frågan vad som är bra lokal journalistik. Den gemensamma nämnaren kommer däremot att vara att den ska vara nära er.

Vi vet att ingen annan utom vi kan ge er det som ni behöver. Det är också viktigt ur ett demokratiskt perspektiv. Det finns ingen public service som producerar så mycket journalistik från de här kommunerna som vi gör, det finns inga rykten i sociala medier som kan ersätta trovärdig journalistik, det finns ingen som granskar era lokala makthavare som vi gör.

Vi vet det också för att vi är som ni – lokala. Vi bor i Sandviken, Sätra och på landsbygden i Gästrikland. Vi gick i skolan i Tierp, blev tonåringar i Gävle och några av oss kommer förmodligen att vara pensionärer i Årsunda, Ockelbo eller Torsåker. Vi har familj i Skutskär, är sommarstugeägare i Hamrånge och vi är pendlare från Uppsala som precis som ni svär när Upptåget är försenat. De oegentligheter som vi vill avslöja och historierna vi vill berätta lever vi lika mycket med.

Själv är jag uppväxt som hälsing, idag lika mycket gästrike, bor utanför Hedesunda där jag har rötter djupt i myllan sedan minst flera hundra år. Rötterna finns även i trakterna runt Storvik. Mina vänner finns här, jag skickar mina barn med skolskjuts och jag funderar precis som ni på hur jag bäst kan gynna lokala alternativ.

John Mellencamp sjunger det fint i låten Small town.

Well I was born in a small town

And I live in a small town

Probably die in a small town

Oh, those small communities