Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Då blev jag salongsberusad

Annons

Chockade biobesökare vittnar: Utsålt på ett franskt kammarspel, utsålt på ett engelskt drama, utsålt på en svensk tragedi.

Gävleborna har blivit filmintresserade! Jag tänker inte bevisa det med siffror. I ett större perspektiv kanske det inte ens stämmer.

Det är lyckokänslan jag vill åt. Den som jag upplevde härom kvällen när jag insåg att 7:an var fylld till sista plats av människor som längtade efter att se en film om en taggig fransk portvakt som äter choklad och läser ryska romaner.

En film som delvis är gjord med handkamera. En film som berättas ur en 12-årings perspektiv (och det är väl i så fall det enda den har gemensamt med Åsa-Nisse).

Rusningen efter biobiljetter kan bland annat förklaras med att ”Igelkotten” bygger på en bestseller. Förlagan, Muriel Barberys ”Igelkottens elegans”, ligger sedan flera månader tvåa på topplistan över mest sålda pocketböcker.

Slagen bara av Jonas Jonassons enormt populära ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann ”. Som ju även den ska filmatiseras. Då tror jag inte att det kommer att räcka med 7:an.

Till lockelsen med ”Igelkotten” hör förmodligen att den är en må-bra-historia av den där sorten med mörk bakgrund (död) men positiv livsfilosofi (fånga dagen). Allmänt behaglig. Man kommer på sig själv med att sitta och le fånigt rakt ut i mörkret.

Fast så himla lättillgängligt är det väl egentligen inte med en iskall unge som planlägger sitt självmord med matematiskt exakthet.

Huvudpersonerna ägnar sig åt konstnärliga aktiviteter som dokumentärfilm, teckning och litteratur. Hela berättelsen utspelar sig i ett och samma hus. Den 12-åriga flickan sitter hemma och betraktar en guldfisk. Portvakten moppar golvet i entrén. Och action! Inte.

Jag tycker bra om ”Igelkotten”, ganska bra. Men med den nya 7:an-effekten blev det en helt salongsberusande biokväll. Fullsatt, och engagerad Gävlepublik. Framtidsutsikterna för den lilla bion med de särskilt utvalda filmerna borde vara goda.

Så är tyvärr inte fallet. Tvärtom. 7:an-ansvariga Roger Thollin oroar sig.

”Det är svårt att jobba med kvalitetsfilm för tillfället”, konstaterar han.

Hotet heter digitalisering. I takt med digitaliseringen minskar antalet vanliga 35-mm-kopior. Konkurrensen blir stenhård om de få som finns. Utsikterna att få nya filmer snabbt minskar.

Det fina med digitalisering är att det går lätt som en plätt att distribuera varenda film till varenda håla. Till varenda digitaliserad håla vill säga.

Dit hör inte till exempel Hedesunda – där biografvisningarna nu lagts ned. Den nya tekniken kostar pengar som varken kommunen eller någon annan varit villig att satsa.

Men även SF:s egna små salonger får alltså vänta till sist.

Om 7:an inte digitaliseras snart blir det ingen rolig höst och inget roligt 2012 som ligger framför oss, meddelar Roger Thollin.

Innan dess har vi åtminstone ”Hjärtslag” 11 mars. Som är mer franskt extremt känslosamt på 7:an. Chocka mig igen. Med utsålt. Lägre medelålder vore också en skräll.

Mer läsning

Annons