Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dagerman i The New York Review of Books

Stig Dagerman på förstasidan i New York! Bengt Söderhäll i Dagermansällskapet i Älvkarleby, skriver om en nyväckt nyfikenhet på författaren.

Annons

I torsdags ringde det på dörren vid pass halv två. Jo, en ann var hemma, ögonfyrkantad efter fem, sex timmar framför en strålande skärm. Där stod ett bud med ett plastat stort, platt paket. Jag signerade digitalt i en dosa hen sträckte fram och med stor nyfikenhet klippte jag upp plastade paketet: The New York Review of Books, med datum 9 juli, fast det borda ha varit 18 juni, eftersom tidskriften bevisligen nu var tryckt och utgiven denna 18:e dennes som det var i torsdags.

Vadan detta, då? Jo, för några månader sedan hade det anlänt frågor om Dagermancitat från den irländska författaren Colm Toíbín, som tydligen höll på med en utökad version av det förord han skrev för Norstedts nyutgåva av Dagerman noveller, den magnifika volym som kom lagom till bokmässan i Göteborg i september i fjol.

Jo, på framsidan av tidskriften står Dagermans namn i stora vita bokstäver mot blå bakgrund och mycket riktigt: på sidorna 42 och 44 en essä av Toíbín med rubriken ”Den svårfångade sanningen i norr” (”The Hard-Won Truth of the North”).

Toíbín gör en rundvandring – rundläsning – av verk av författare från Kanada, Skottland, Irland, Island och Sverige – där exemplen blir Tomas Tranströmer och ämnet för essän: Stig Dagerman. Toíbín pekar ut ett sätt att skriva som kan kallas sparsmakat och där enskilda ord och begrepp som ”snöblandat regn” såväl förebådar som summerar tillvarons realiteter. De värdebemängda orden tränger fram outsagt och onödigt att säga, eftersom vi ändå vet.

Mer än så är det i den toíbínska essän, mycket mer, så mycket att de jämförelser han gör med Alice McDermott, Laxness, John MacLeod och andra skapar en sådan nyfikenhet att biblioteket får besök redan dagen efter läsning av essän.

Kan det vara så att Steven Hartmans översättning av tolv av Dagermans noveller i samlingen ”Sleet” (Snöblandat regn) i förfjol, nu börjar få läsare på den nord- amerikanska kontinenten att få upp ögonen för Dagerman? I dagarna (23 juni) läses Dagermans pjäs ”Skuggan av Mart” (Marty’s Shadow) på The Gene Frankel Theatre i New York.