Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dags för mp de gröna att lämna regeringen lugnt och stilla

Annons

Anna Norling skrev på Arbetarbladets ledarsida på tisdagen att hon har problem med sin relation till socialdemokraterna.

Jag förstår henne. Jag har också problem med min politiska relation, miljöpartiet de gröna. Medan Syrien brinner vill regeringen ta hårda tag mot bilbränder i Sverige, trots att de är färre än tidigare år. Två s-ministrar pratar allvarligt om detta stora problem.

Medan flyktingarna motas bort från Sverige pratar den socialdemokratiske ministern Ardalan Shekarabi (med stöd av den så kallade superministern Ylva Johansson) om andra saker, att göra det möjligt att förbjuda tiggeri i Sverige. Av mycket grumliga skäl, som Anna Norling påpekar.

Tillfälliga uppehållstillstånd och hårda krav för familjeåterförening hör till denna sommars mörka elände. Men nu ska det skymmas av populistiska förslag som moderater och sverigedemokrater jublar över. Regeringen må vara taktisk, men saknar den strategiska kraft en regering bör ha. Den för mest en utspelspolitik för den mediescen som förväxlas med den mer påtagliga verkligheten.

Regeringens största problem är nog socialdemokraterna. Ständigt vänder sig partiet åt höger, långt åt höger och politiken skulle inte skilja sig på något avgörande sätt med en moderat statsminister. Ojämlikheten växer år från år. Många människor i Sverige är fattiga, de rika blir allt rikare. Men de gröna är inte utan skuld.

Miljöpartiet formulerade en gång fyra solidariteter. Det är dags att läsa dessa grundtankar för den gröna politiska idén:

- solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet

- solidaritet med kommande generationer

- solidaritet med världens folk

- solidaritet med människor i vårt eget land

Om man funderar kring dessa fyra grundtankar, inser man att man inte kan utesluta någon av de fyra, utan att resten förlorar sin trovärdighet. Som jag ser det bryter regeringens politik mot tre av de fyra solidariteterna.

Mitt förslag är att mp de gröna lugnt och sakligt förklarar detta och lämnar regeringen, för partiets egen skull. Det kunde ske med viss heder. Men att i nästa valrörelse behöva förklara allt från brunkol till hårda restriktioner för familjeåterförening, allt från växande klyftor och populistiska förslag från den ene efter den andra av de socialdemokratiska ministrarna, det skulle vara förödande.

Vi satt i alla fall i regeringen, hur låter det som grön slogan i nästa val?

Eller: Vi satt så mycket i regeringen att vi övergav våra medlemmar och sympatisörer!

Niels Hebert

Ockelbo

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel