Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dåliga tider blir sämre

Några siffror faller ut från delar av den svenska och europeiska byråkratin: Tillväxten i Sverige skrivs ner från drygt en procent, som hade skrivits ner från drygt två procent, till noll (0) nästa år. Det har EU-kommissionen räknat fram.

Annons

Antalet varsel i oktober nådde nästan 20 000, den högsta siffran sedan november 1992. Varningar för ännu fler varsel de kommande månaderna.

Arbetslösheten ökar kraftigt nästa år, upp till åtta-nio procent. Krisen slår mot alla branscher.

Orderingången i tillverkningsindustrin är den sämsta på 14 år. Där kommer fler varsel.

De senaste 18 månaderna har 900 arbetsförmedlare fått sparken. Regeringen skar ner anslagen och förmedlarna åkte ut. Inga nya tillskott planeras. De som finns kvar får mycket att göra de närmaste åren.

Men på randen till den värsta krisen sedan 90-talets inledande år ställer sig regeringen avvaktande och förbluffande passiv. Det måste ses som en ideologisk markering.

Inför de nya tiderna har alliansen inte mycket mer att komma med än några hundra kronor i lägre skatt. Tillskotten äts omedelbart upp av nya prishöjningar.

Och lagd budget är lagd och den innehåller, brukar ministrarna säga, superåtgärder. Men det som var super i september är några dåliga skämt i januari; tiden har stått still i Rosenbad men utanför viner iskalla vindar. De skall väl stärka och inspirera de redan drabbade att ta nya tag.

Utöver det som redan är passé finns inte mycket nytt på dagordningen, inga nya platser på Komvux, ingen riktad hjälp till Västkusten, trots varsel och att nybilsförsäljningen har kört in i väggen. Volvo minus 40 procent i oktober. Saab säljer några enstaka bilar.

Så Maud Olofsson gör ingenting, mer än att sätta några landshövdingar i arbete, som de själva redan inlett. Olofsson brukar hänvisa till Norrsundet. Resultaten där kan ju ses som lyckade, eller mindre framgångsrika; av de 300 som fick sparken går en tredjedel ännu arbetslösa. Om det är ett mått på regeringens ambitioner vet vi vad som väntar; inte så mycket.

Sven Otto Littorin tittar på de senaste siffrorna och säger: Väldigt höga och allvarliga. De dåliga tiderna har kommit för att stanna ett tag, eller några år.

Fredrik Reinfeldt är inte förvånad; den globala ekonomin står stilla och det påverkar Sverige, säger han.

Om regeringen lyssnat av de nya tiderna hade den samlat sig till nya grepp, lovat konstruktiva åtgärder, planerat fler utbildningsplatser och öst på med mer resurser till omskolning. Handlingskraftig och lyssnande hade man då sagt om den överraskande lyhördheten.

Men i stället för att göra något konkret sitter Reinfeldt, Littorin och Olofsson i tankar på sina rum; det kommer nya och mycket sämre tider men vi vet inte riktigt vad vi skall göra. Så vi gör ingenting.

Mer läsning

Annons