Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Daniel fick en folkrace-baby i ”toppskick”

/
  • FOLKRACE-BABY. Daniel Othzén och Agnes Åsberg blev ett par genom sin favoritsport: folkrace. Lagom till Daniels 18-årsdag har de blivit föräldrar till lille ”Ärtan”. ”Den bästa presenten!”, säger Daniel. De jobbar på ett riktigt namn till ”Ärtan” – som än så länge är ett arbetsnamn.

I dag fyller Daniel Othzén i Sandviken 18 år.

Det skulle bli en grattisintervju om skolan och folkrace och hur det känns att bli myndig.

Men bara några dagar innan födelsedagen blev Daniel pappa till lille ”Ärtan”.

– Den bästa presenten, säger Daniel varmt.

Annons

Det var meningen att jag skulle träffa Daniel Othzén för en grattis-intervju inför 18-årsdagen inbokad. Men innan vår träff ringer Daniels pappa Markus och säger att Daniel inte kan komma: ”Han blev pappa i natt!”.

Och historien om Daniel tog plötsligt en ny vändning. Att en 17-åring får en son dagarna innan 18-årsdagen hör inte till vanligheterna.

Vi bestämmer en ny dag, och jag ringer för säkerhets skull strax innan och kollar att mamma och barn mår bra.

– De är i toppskick! säger Daniel.

Så svarar en nybliven pappa som älskar att meka med motorer.

– Det är den bästa presenten, säger Daniel varmt när vi träffas i Östanbyn i Sandviken.

Det är lite kylslaget ute men den knappt fem dagar gamla ”Ärtan” ligger skönt omvirad och nedbäddad i sin vagn. Han gnyr lite när han lyfts upp ur vagnen för att posera bland de många folkracebilarna på gården.

– Han är jättesnäll, säger Agnes.

Födseln var först beräknad till samma dag som Daniels, på nationaldagen 6 juni. Det korrigerades lite senare till 29  maj.

I onsdags, 30 maj, kände Agnes att ”Ärtan” rörde mindre på sig än vanligt. Så runt halv elva på kvällen åkte de in till förlossningen på kontroll. Livstecknen var så svaga att det blev ett akut kejsarsnitt.

– Det gick så himla fort, säger Daniel. Han skulle bara ut.

– Först var det inget och helt plötsligt var det en massa folk och saker hände otroligt snabbt. Jag blev lite rädd, säger Agnes.

Daniel blev den som fick ta hand om den nyfödde sonen – 3 585 gram tung och 50 cm lång – de första timmarna medan Agnes vårdades efter snittet.

Det var aldrig något tvivel om att de skulle behålla barnet, när det upptäcktes att Agnes var gravid. Alla i omgivningen har stöttat deras beslut från första början.

– Mensen var sen och jag var helt säker på att det mest berodde på stress. Men jag fick veta på ungdomsmottagningen att jag var med barn.

Daniel var på väg hem från en övning på halkbana när Agnes ringde och sa: ”Vi måste prata.”

– Jag kände på mig vad det var, jag visste ju att hon skulle dit och kolla.

Även på skolan blev det glada miner när kompisarna förstod att Agnes och Daniel väntade barn.

Båda går fordonsprogrammet, men inte i samma klass.

– Killarna i min klass blev jätteengagerade och nyfikna. De ville känna på magen och sånt, berättar Agnes.

De är inte ensamma om att vara föräldrar på fordonsprogrammet. Där finns både unga mammor och unga pappor sedan tidigare.

– En del undrar vad det är med fordon eftersom det blir så mycket barn där, ler Daniel.

Kanske mognar man lite tidigare på ett program som är så yrkesinriktat och leder rakt in i vuxenvärlden, resonerar vi tillsammans.

Agnes hoppar troligen över nästa år för att vara hemma med ”Ärtan”, medan Daniel fortsätter tredje året, efter sommarjobb på pappa Markus firma. Där kan han skruva, meka och svetsa när det passar honom.

– Det är jättebra, jag kan ändra tiderna lite som det passar.

Daniel och Agnes blev ett par i nian, när de gick i samma klass på Murgårdsskolan. Det var en folkrace-kurs som fick det att tända till. De började på samma kurs, helt ovetande om att klasskompisen var intresserad av det.

– Det var då jag fick jag upp ögonen för Daniel, ler Agnes som är uppväxt med folkrace i familjen. Jag trodde inte alls att han höll på med sånt.

Har ni tävlat mot varandra?

– Ja, jag har varit nära att köra om Daniel en gång, men körde av precis då. Annars har jag legat bakom och bucklat till honom några gånger, skrattar Agnes.

Än så länge bor de tillsammans hos Agnes mamma Elin. De ser fram emot att flytta till något eget när skolan är slut. Daniel vill gärna köra timmerbil, men helst skotare i skogen. Agnes vill köra truck, eller bli biltestare.

– Jag skulle ha varit och övningskört på skolan nu men... det blev lite mycket… säger Daniel.

Daniel har precis gått upp i seniorklass i folkrace och hunnit köra två tävlingar i år, som han inte tyckte gick så bra.

I en av tävlingarna gjorde han en rejäl ”rulltårta”, voltade med sin och brorsan Simons bil, som blev halvskrot.

– Det går åt lite bilar, konstaterar Daniel nöjt. Halva nöjet ligger i att skruva på bilarna och göra dem i ordning.

– Det blir väl mindre åka nu, men någon tävling ska jag väl komma iväg på.

Vad tänker de annars om framtiden?

– Vi ska gå klart skolan och ha det bra, säger Daniel.

Annons