Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De riktiga kostymfilmerna

Kostymfilm säger man. Men varför? Skådespelarna har väl för det mesta på sig åtminstone nånting.
Till och med mer kläder än vanligt numera. Sjalar, hattar och accessoarer.

Annons

De byter om hela tiden. Eftersom modefirmorna som bidrar med kläderna vill hinna marknadsföra så många plagg som möjligt.

Helt öppet görs det i tv-serien "Gossip girls" som dessutom tjänstvilligt bistår med köptips.

Nya kollektioner presenteras i "Sex and the city" och "Djävulen bär Prada". Bara att shoppa loss.

Fast kostymfilm borde väl egentligen vara en bättre beteckning på lama byråkratthrillers från maktens korridorer i Bryssel.

Eller tv-serier om begravningsentreprenörer. Å andra sidan finns det förstås bara en "Six feet under".

Kostymfilm får mig också att tänka på brittiska deckare med upptajta politiker som leker sexlekar. Eller varför inte strypmord med slips?

Men med kostymfilm menas som vi vet ett drama som utspelar sig i en förgången tid. I "En förlorad värld" för att ta ett aktuellt exempel från biorepertoaren.

Alltså kostym i betydelsen dräkt. Skådespelarna är inte ombytta till sina rollgestalter utan utklädda som till maskerad.

Klädesplaggen fungerar som tidsmarkörer. 1920-tals klänningar, 1800-talskrinoliner, gladiatorsandaler.

Och ju mer bombastiskt utstyrt, desto mer kostymfilm.

Typiska exempel: "Marie Antoinette", "Elizabeth", "Moulin Rouge", "Shakespeare in love", "Jane Eyre", "Barry Lyndon", "Ben Hur", "Ett rum med utsikt".

Antiken ser ut som "Troja", medeltiden ser ut som "Ivanhoe" och 1600-talet ser ut som "Flicka med pärlörhänge".

Publiken har lärt sig att känna igen sig. Även om återuppväckta människor från respektive tidsålder förmodligen skulle ha det svårare.

Kostymfilm hör ihop med storslagen och påkostad. Därför finns det få svenska exempel i genren ("Fanny & Alexander" kan räknas) men jättemånga Hollywoodspektakel. Man kan säga att de är kostymfilmer också med tanke på hur deras producenter förmodligen svidar sig på kontoret.

Men annars är kostymer – i meningen kavaj, väst, slips eller knytblus och putsade skor – ganska precis tvärtemot det vi menar med kostymfilm.

Något som förstås kan komma att ändras framöver. Till kommande generationer. När konstumtionshysterin har lugnat ner sig och den av nöden påtvingade second hand-trenden gör det omöjligt att sälja nya kollektioner.

Ja, med all vintage blir det blir väl till och med ett bekymmer att historiskt tidsplacera utstyrslarna så småningom.

Då kommer framtidens biopublik att få se katastroffilmer om 2008 års stora ekonomiska sammanbrott. Med oklanderligt klädda bankmän framför kameran och skräddarsydda jurister smygande i kulisserna.

Då blir det riktig kostymfilm.

Mer läsning

Annons