Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Sju av tio har fått försämrad rehabilitering under coronapandemin

Sju av tio patienter med långvariga folksjukdomar har fått mindre rehabilitering under coronapandemin. Varannan säger att deras hälsa har försämrats. Regeringen behöver ta ett samlat grepp om rehabiliteringsskulden för att rehabiliteringsskulden ska kunna betalas av, skriver Stefan Jutterdal, förbundsordförande för Fysioterapeuterna på internationella Fysioterapins dag, 8 september, som sätter fokus på rehabilitering efter Covid-19.

Rehabilitering handlar om att hjälpa patienten att få tillbaka så mycket som möjligt av sin fysiska och psykiska förmåga efter en skada eller sjukdom. Behoven ser olika ut för varje patient och därför är rehabilitering ett teamarbete med en rad olika professioner. Men det handlar om att så långt som möjligt kunna leva ett självständigt liv.

Utebliven eller bristfällig rehabilitering ökar det framtida vårdbehovet och gör det svårare att komma tillbaka i arbete. Det finns alltså goda samhällsekonomiska skäl att satsa på rehabilitering. Men när behoven är stora och resurserna knappa är det enkelt för både beslutsfattare och yrkesutövare att prioritera det akuta före det långsiktiga. 

Under våren har vi fått oroande signaler från våra medlemmar om minskad rehabilitering för stora patientgrupper och om uppskjutna operationer där rehabiliteringsbehovet skjuts på framtiden. Till detta tillkommer alla Covid-19 patienter som vi idag vet kommer behöva en lång återhämtning och rehabilitering.

Därför har vi gjort en enkätundersökning bland medlemmar i organisationerna Neuroförbundet, Nätverket mot Cancer, Riksförbundet Hjärt-Lung, Unga Reumatiker samt Pensionärernas riksorganisation. Resultaten är alarmerande.

Sju av tio svarande, 68 procent, uppger att deras tillgång till rehabilitering har minskat under pandemin. För mer än varannan, 53 procent, har tillgången minskat kraftigt. Tyvärr förstärks problematiken av att 46 procent uppger att de själva har efterfrågat mindre rehabilitering – av rädsla att smittas eller för att bromsa smittspridningen.

53 procent av de svarande uppger även att deras hälsa har försämrats under pandemin. Pandemin bygger på den redan befintliga rehabiliteringsskulden och riskerar att växa ännu mer.

Undersökningen visar att det krävs kraftfulla och snabba satsningar på rehabilitering; alternativet innebär omfattande lidande för patienterna, högre tryck på sjukvården och ökade kostnader för skattebetalarna.

Risken är dock stor att nödvändig handling uteblir. För ansvaret för rehabilitering ligger ofta i gränslandet mellan region respektive kommun som sedan länge arbetat i separata spår med bristfälligt informationsutbyte.

Ett annat stort hinder är att det saknas en nationell, kontinuerlig och systematisk uppföljning av rehabilitering.

Samhället står illa rustat och behöver snabbt identifiera och undanröja de allvarligaste problemen:

• Regeringen måste tillsätta en nationell rehabiliteringssamordnare för en jämlik rehabilitering.

• Regioner och kommuner måste samarbeta och tillskjuta budgetmedel för att människor ska få den rehabilitering de behöver.

• Varje kommun bör ha en medicinskt ansvarig för rehabilitering för att säkerställa kvalitet och tillgång till rehabilitering.

Under pandemin har rehabiliteringen för stora patientgrupper allvarligt förvärrats. Det behövs en samlande kraft för att alla som drabbas av sjukdom eller skada ska få bästa möjliga stöd för att leva ett gott och aktivt liv utifrån sina förutsättningar. Liv kan inte bara räddas, de måste även kunna levas.

Magnus Moberg, distriktsordförande, Fysioterapeuterna Gävleborg

Stefan Jutterdal, förbundsordförande, Fysioterapeuterna

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel