Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Vi hoppas att Jägarförbundet accepterar oberoende, objektiv forskning

Slutreplik till Gunnar Glöersen: Färre vargar och licensjakt motverkar illegal jakt på varg

Gunnar Glöersen, Svenska Jägarförbundet, replikerar i både Jaktjournalen och i Arbetarbladet på vår debattartikel gällande SLU:s rapport om vargstammens utsatta läge och en fortgående och mycket omfattande illegal jakt. Glöersen vänder forskningen ryggen och bryr sig inte om rapporten i sina svar.

MER I DEBATTEN: Vargens fortlevnad kräver samförstånd av alla parter

INSÄNDARE: Människa och varg går inte ihop

Han hävdar att Jägareförbundet bildades för att förhindra utrotning av vilda djur och att man arbetat för starka och livskraftiga viltstammar där förbundets arbete har varit ”mycket lyckosamt”. Glöersen får läsa på om utrotningen av vilda arter som skett under Jägarförbundets aktiva tid och hur väl förbundet lyckats med att hålla arter ”starka och livskraftiga” när de på grund av ett ohållbart jakttryck återkommande hamnar på den svenska rödlistan som tas fram av Artdatabanken. Att man 2011 därtill avsade sig uppdraget att sprida objektiv information om varg talar för sig.

SLU-rapporten påvisar två viktiga resultat; en omfattande illegal vargjakt och konstaterandet att stammen befinner sig nära lägstanivån för gynnsam bevarandestatus och att detta begränsar möjligheterna till riktad jakt. Om man då som Glöersen menar att rapporten i stället ger stöd för Jägarförbundets mål om ett maxtak på 150 vargar och en halvering av stammen genom en omfattande licensjakt, då vill man inte förstå och delar inte alls vår uppfattning att vetenskaplig fakta bör ligga till grund för beslut.

I en rapport från Brå 2007 fann man att 80 procent av de som var åtalade eller misstänkta för jaktbrott även innehade jaktkort och konstaterade att de som är involverade i illegal jakt i allt väsentligt är registrerade som jägare. Von Essen, som Glöersen själv hänvisar till, menar också att det är jaktkortsinnehavare som bedriver olaglig jakt och att dessa endast kan avskräckas från brott om jägarkårens attityder till illegal jakt och diskussionsklimatet bland jägare förändras. Den fortsatta illegala jakten visar att Jägarförbundets strategi och brist på engagemang har misslyckats, och inte hjälper det när förbundets egna talespersoner offentligt meddelar att illegal jakt är en ”besvärlig fråga” och att de inte själva skulle anmäla en jaktkamrat som illegalt skjuter varg (Anders Olsson, Värmland, Göran Gunnarsson, Örebro).

Det finns cirka 300 000 jägare varav cirka 50 procent är medlemmar i Svenska Jägarförbundet. Med anledning av ovanstående fakta torde Svenska Jägarförbundet ha stor möjlighet att påverka attityder och diskussionsklimat hos medlemmarna, och vi hade önskat ett aktivare arbete mot illegal jakt i stället för en återkommande förståelse för de som begår lagbrott.

Jägarförbundet har en viktig roll där vissa stammar behöver regleras och där eftersök på trafikskadat vilt är en viktig del för att minska lidandet. Vi hoppas framledes att Jägarförbundet accepterar oberoende, objektiv forskning, att etik och moral går före nöje och att enskilda människors obefogade oro inte står i vägen för arbetet mot en livskraftig, artrik och biologisk mångfald, det som var syftet när Svenska Jägarförbundet bildades.

Daniel Ekblom, viltvårdsgruppen Naturskyddsföreningen Gävleborg

Jenny Olsson, ordförande Naturskyddsföreningen Gävleborg

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel