Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Delsbotröjan – rätt i alla lägen

I skolan hatade jag syslöjd. Kunde aldrig lära mig sticka; höll alltför krampaktigt i både stickor och garn. Vi fick börja med att sticka en katt (!) Den ljusblå rätstickade ruta som sedan veks och fylldes med gula ärtor, antog dock aldrig proportionerna av det tänkta djuret.

Annons

I stället valde jag träslöjd, och även där blev det en katt som utmaning. Konturerna av en långsmal katt sågades ut med en lövsåg, sedan skruvades små krokar i; och vips hade man en halsbandshängare. Kul? Tja…

Det var min första närkontakt med slöjden, och de båda katterna bet sig tydligen fast i mitt minne, eftersom jag minns dem än, drygt 40 år senare.

Efter den obligatoriska slöjdundervisningen gav jag sjutton i allt vad hantverk hette. Fram till någon gång på 70-talet, när jag ändrade livsföring från motorcyklist med amerikanska flaggan på jackan och Peter Fonda i Easy Rider på näthinnan, till en mörkgrön Renault 4L, palestinasjal, folkhögskola, och den hastigt uppkomna lusten att färga mitt eget garn.

Det kokade i pannmuren hela den sommaren, och jag färgade ullgarn med löv, lavar, svampar och lökskal. Plötsligt var det också kul att sticka, och jag producerade vantar, tröjor, sockor och mössor. Platsade till och med på länets konsthantverksutställning med ett par mönsterstickade vantar.

Rolls Roysen bland alla stickade plagg är trots allt en Delsbotröja i rött, grönt och svart, och det blev mitt nästa mål. Jag stickade som besatt, det tog mig en hel graviditet, nio månader, att få den klar, men gud, vad fin den blev.

De första åren bar jag tröjan till en lång svart yllekjol med de då obligatoriska näbbstövlarna till, och ett vävt band runt midjan. Allt efter åren gick, anpassade sig den tidlösa tröjan även till både svarta och blå jeans. Tiderna förändrades, men tröjan hängde fortfarande med.

Sonen, som växte upp och blev stor, skaffade flickvän med rötterna i Delsbo. Hon var sprungen ur en känd spelmanssläkt med lokalpatriotiska traditioner. Vad tror ni han hade på sig första gången han besökte hennes släkt där uppe i Hälsingland? Alldeles riktigt; den gamla Delsbotröjan, som han hade hittat i en låda på vinden och förälskat sig i.

Tröjan höll dock längre än flickvännen, men när det är festivaltider och han ska besöka Urkult eller Delsbostämman, så frågar han varje år:
– ”Mamma, får jag låna tröjan”?
Jag behöver aldrig fundera på vilken tröja det är han menar.

Mer läsning

Annons