Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Demensvården ska inte vara en väntan på döden

Annons

Hur mycket kan omvårdnad spara utan att dess verksamhet försämras ytterligare?


I media står att läsa om fritt fall för ekonomin inom omvårdnadsförvaltningen. Som det ser ut idag med beslutande besparingar på 35 miljoner så borde mycket mer ha budgeterats omvårdnad så att resurserna räcker till en bra omvårdnad av våra gamla.

I omvårdnads kvalitetsdeklaration för särskilt boende för äldre står tydliga riktlinjer för god kvalitet. För att uppnå dessa kvalitetskrav måste mer resurser tillföras och inte som nu att besparingar görs. I kvalitetsdeklarationen står bl.a att det ska erbjudas aktiviteter och service under hela dygnet.

Hur kan det då komma sig att nattbemanningen är 1 personal på 2 avdelningar med 10 demenssjuka på varje avdelning. Den personen skall dessutom hjälpa till på våningen under om det blir kris där. Det rimliga vore att det fanns åtminstone en personal på varje avdelning. Är det bara okunskap från våra politiker att det ser ut så här? Har de kunskap om hur den demenssjuke upplever sin tillvaro? Ingen vill bli lämnad ensam och inlåst om man inte vet var man är, om man är rädd, orolig och har ångest. I tidningen Demensforum skriver Stina-Clara Hjulstöm från Demensförbundet att internerna på våra fängelser har det tryggare. För dom finns alltid personal på natten. Ingen skulle låsa in en grupp 4-åringar och lämna dom ensamma på natten. Demenssjuka har samma behov av närhet och trygghet som små barn. Antalet demenssjuka ökar starkt och demens klassas idag som en folksjukdom.

Det är viktigt att våra beslutsfattare har tillräckligt med kunskap om demenssjukdomar som omfattar både medicinska, omvårdnads och etiska aspekter.

Att ha låg bemanning nattetid är både en säkerhetsrisk och en arbetsmiljöfråga.

Demensvården måste få ett bättre innehåll. De demenssjukas liv skall inte bara bestå av en passiv väntan på döden. I demensförbundets kravlista för en god demensvård står att personer med demenssjukdomar skall ha daglig aktivering och att utevistelse ska lagstadgas. Personer med demens behöver social stimulans och regelbunden utevistelse.

För att genomföra insatserna för att uppnå kvalitetskraven har de boende en personlig plan som ska visa hur den boende får sina behov av omvårdnad, aktiviteter och service tillgodosedda. Denna personliga plan uppfylls inte alltid. Många av de äldre får ej tillgång till utevistelse på grund av att bemanningen är för liten. Det är också brist på ledsagare. Förut hann personalen med att aktivera de gamla men många nya arbetsuppgifter har ålagts dem som de inte har haft tidigare. Personalen skall dokumentera, göra beställningar, städning, tvätt, se till att de gamla får frukost, lunch, middag samt skötsel. Många äter inte själva utan måste matas. Då hinns inga andra aktiviteter med.

Hur är det för våra äldre vid de svenska traditionerna? För att öka livskvaliten borde det vara självklart att de också får uppleva dessa traditioner med mat och dryck. Vill man ha t.ex. jordgubbar till midsommar får den boende beställa och betala för det. För maten betalar de boende ett självkostnadspris och då borde allt ingå i priset. Det får inte som det förekommer i en annan kommun bli att de boende om de vill ha sylt till maten får betala 3 kr kontant.

I Sverige gick kommunerna med ett överskott på 19 miljarder och även Gävle kommun gick med överskott. Politiker ta nu tillfället i akt och budgetera omvårdnad utifrån deras verkliga kostnader för att den ska kunna leva upp till kvalitetsdeklarationen och demensförbundets kravlista för bra demensvård.

Birgitta Johansson
Gävle Demensförening

Mer läsning

Annons