Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Den dyra, dåliga och farliga vårdlösningen

Stafettläkare, hyrläkare, läkare som inte arbetar fast på en vårdcentral utan utgör en ambulerande läkarresurs inom vården. En dyr typ av lösning, och, vad värre är, en ibland direkt farlig lösning.

Arbetarbladet har tidigare berättat om situationen i Hofors, där somliga av de hyrläkare som arbetat inte kommer tillåtas komma tillbaka på grund av bristande kompetens. Bara i Hofors handlar det om ett tiotal. Så ser situationen ut även på andra håll i landet. Från Skåne rapporterar man om läkare så inkompetenta att de borde ägnat sitt yrkesliv åt något helt annat. En läkare ordinerade exempelvis gurkmeja åt en patient och missade bröstcancer hos en annan, det är läkare som inte under några som helst omständigheter borde tillåtas arbeta som läkare.

Under 2014 lade Sveriges landsting 1,1 miljard kronor på stafettläkare inom primärvården, varav somliga alltså inte ens borde vara läkare. Skälen till den rådande bristen på allmänläkare, som primärvården är beroende av, är flera. Allmänmedicin är en av de mindre populära specialiseringarna bland läkarstudenter, såväl beroende på arbetsvillkoren som de i delar bristande möjligheterna till utveckling inom yrket. Vidare har specialiseringen relativt låg status inom läkarkåren. Men bristen handlar också om att det i en urbaniserad samtid är svårt att locka läkare att etablera sig på mindre och geografiskt perifera orter.

Gävleborg är ett av de fyra län i landet som spenderade allra mest på stafettläkare. Den totala samhällskostnaden för inhyrd vårdpersonal var under 2014 hela 3,4 miljarder i Sverige. Det innebär också att hyrlösningen är en dyr lösning i jämförelse med att förlita sig på fast anställd vårdpersonal.

Att specialicerad arbetskraft med ansvar över liv och död är inkompetent, är direkt farligt. Men sådana läkare arbetar alltså runt om i landet som hyrläkare. Bristen på kontinuitet som hyrläkarna står för, innebär i sig en sämre vård och större risk för att fel begås, eftersom bland annat risken för att information går förlorad ökar. För patienter med kontinuerlig kontakt med vården, utan en fast vårdkontakt, innebär det olägenheten att tvingas dra sin sjukdomshistoria och symptom gång på gång för olika läkare.

Stafettläkare är helt enkelt inte bra för vården. Att landstingen har ambitionen att bli av med detta i grunden ineffektiva, dyra, dåliga och även farliga system är mycket bra. Men det kommer kräva en ansträngning som bland annat innebär att allmänläkarnas status höjs och blir till det nav i vården de borde vara. Sveriges varandes ett land som centrerar sin vård kring sjukhusen.