Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den kenyanska mästaren

Förlaget Modernista ger nu ut tre romaner av Ngũgĩ wa Thiong’o. En skildrare av ockupationens och förtryckets anatomi, skriver Bengt Söderhäll som ser världen annorlunda efter att ha läst Ngũgĩ wa Thiong’o.

Annons

Oj!

Ja, så går det att sammanfatta förtjusningen och glädjen över att ha fått möjlighet att läsa romaner som är behövda. Allt ovetna, det vi inte kan åka till, inte kan erfara, inte vistas i eftersom tiden är som den är, begränsad. Så finns de där, dikterna, berättelserna, romanerna och översättningarna. Tack, översättare. Tack bokförlaget.

Jo!

Det handlar om den kenyanska författaren Ngũgĩ wa Thiong’o, som debuterade för 50 år sedan med romanen ”Upp genom mörkret” (”Weep Not, Child”) och där berättade för oss om hur knepigt det var för den fattige Njoroge att skaffa den utbildning han så väl behövde – under Mau-Mau-upprorets dagar, som inleddes 1952 och elva år senare var Kenya fritt från det brittiska styret.

I de tre romaner Modernista nu ger ut, fortsätter Ngũgĩ wa Thiong’o att skildra ockupationens och förtryckets anatomi och dess kvardröjande kraft efter befrielsen, men korruption och våld som följd. Och viktigare: okuvlig framtidstro.

Det har i sanning varit en resa att röra sig mellan de båda ”Floden mellan bergen” skriven 1965 och ”Om icke vetekornet” (1967) där unga älskande med all kraft de besitter, arbetar för att reparera den skada brittisk kolonialism skapat. Två gikuyustammar på ömse sidor av en flod hamnar i strid om traditionella värden och de idéer som såtts av den brittiska överhögheten. Parallellen mellan Balkankonflikten för tjugo år sedan är uppenbar och de unga älskande känner vi från Verona och många andra platser. Världens ondska syns inte på nära håll, men tids nog. I ”Floden mellan bergen” handlar det mycket om hjälten Mugo som inte vill tala när Kenyas självständighet skall firas. Frågor om vägen till befrielsen och vilka relationer som skapats under vägen fram och som kommer att forma landet efter befrielsen. Ngũgĩ wa Thiong’o gestalta detta med en tydlighet som speglar skeenden vi hör och läser om i norra Irak, Syrien och på andra håll. Vän och fiende, vem är vem?

Den tredje romanen i serien Modernista ger ut, ”Djävulen på korset”, skrev Ngũgĩ wa Thiong’o när han satt fängslad ett helt år utan åtal, efter att ha skrivit en pjäs på modersmålet gikuyu. Pjäsen blev mycket populär i det den spelades på gikuyu, vilket skrämde myndigheterna. ”Djävulen på korset” är också den skriven på gikuyu den erbjuder en mycket annorlunda romanform än den vi är vana vid. Den muntliga traditionen genomsyrar romanen och dikter och ordspråk, poetiska former, sånger, växlar med tal, dialoger, monologer och berättelser. ”Djävulen på korset” ställer en rad frågor om översättbarhet, översättbarhet rörande just från ett språk till ett annat. Men, även det att översätta erfarenheter från ett sammanhang till ett annat. De tre romanerna utgör ett generöst erbjudande att se – annat och annorlunda, liknande och lika.

Turen håller i sig när morgonens

stillsamma kaos möter drömmens

kaotiska stillhet och språket de talar

i radion är ett språk jag förstår,

vägen till brevlådan är en väg jag hittar

utan att fundera, frukosten dukar sig just

så som den ska och ur morgontidningen

kliver orden om andras otur och besvär att finna

vägar, andras hunger, dygnens räcka av

osäkerhet och svårigheter rakt in i medvetandet utan

några som helst svårigheter.