Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den som varken ser bakåt eller framåt får se upp!

Bo Sundström efterlyser att vi nu, i motsats till 90-talet, får en god inskolning av nya nationella styrdokument och en god start för våra barn och ungas utveckling på 2010-talet.

Annons

En tillbakablick på 1990-talets början ger anledning att fundera på vad vi ser i dag. Nu som då har vi en ekonomisk nedgång i landet. Nu som då drabbas ungdomar särskilt hårt av uppsägningarna. Nu som då anpassas skolorna till en mindre kostym. Nu som då sker stora förändringar i skolsystemet. Nu som då ges ingen ordentlig tid för lärare och skolledare att tillägna sig de stora förändringarna för att skolverksamheten skall kunna följa de nationella riktlinjerna.

Då genomfördes den största förändringen i grundskolan sedan dess införande 1962. Forskningen om genomförandet av dessa förändringar visar på att såväl vänsterregering som borgerlig regering inte hade full koll på konsekvenserna.

Därmed också svårare att på rätt sätt ta ansvar för att omforma styr- dokumenten till verksamma lokala arbetsplaner på den egna skolan och utveckla en gemensam pedagogisk grund för skolverksamheten. Skolverkets kritik i dag mot varierande betygssättning är en av effekterna.

Nu står vi inför alliansregeringens motförslag till den ”flumskola” man själv i regeringsställning var med om att besluta i början av 1990-talet. Nya läroplaner och kursplaner, nytt betygssystem, ny skollag, ny gymnasieskola och ny lärarutbildning väntas under 2009–2010 utan att man i statlig budget anvisat medel för lärares och skolledares inskolning av dessa.

Var finns tankarna om inskolningsmedel eller utvecklingsmedel till lärare och skolledare så att resultatet av de skolförändringar vi ser framför oss får genomslag så snart som möjligt. För ett år sedan bedömde Ulf P.Lundgren, professor i pedagogik och Skolverkschef på 1990-talet, vid en lunch i Gävle, att de kommande förändringarna på skolans område kräver en tioprocentig överanställning av lärare.

Får vi nu, i motsats till 90-talet, en god inskolning av nya nationella styrdokument och en god start för våra barn och ungas utveckling på 2010-talet? Med erfarenheterna från 1990-talet borde vara självklart att staten i likhet med läroplansförändringarna 1969 och 1980 bistod med genomföranderesurs. En sådan insats skulle kunna kompletteras med särskilda kommunala utvecklingsmedel.

Nu, men inte då, ska verksamheten i kommunen utgå från visioner femton år framåt. Visioner som kräver långsiktigare strategier för utveckling av våra unga individer till goda samhällsmedborgare, familjebildare och fostrare av nästa generation. I detta ligger kommunens nationella uppdrag, ett överförande av vårt lands kunskaps- och kulturarv och att ge beredskap för ungdomars etablering i arbetsliv och samhälle.

 

rektor i grundskolan under 1990-talet

 

Mer läsning

Annons