Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Den stora stormfällningen

På nyåret 1954 vräktes tio miljoner träd omkull i Gästrikland inom loppet av några timmar. Men för 60 år sedan hette ovädren inte Gudrun, Sven eller Ivar så den här katastrofen har gått till historien som Stormfällningen.

Annons

Julen hade passerat utan snö och ett par dagar in på det nya året var det fortfarande mildväder och slask. Men natten mot söndagen den 3 januari 1954 hände något som meteorologerna inte hade förutsett. Det varma lågtrycket kolliderade med iskalla vindar från norr och resultatet blev ett oväder, så våldsamt och skräckinjagande att de som var med aldrig skulle glömma det. Värst drabbades Gävle och Gästrikland och från väderstationen på Eggegrund rapporterades vindstyrkor på trettio meter i sekunden. Alltså full orkan!

Flera miljoner träd vräktes omkull i skogarna, byggnader blåste sönder, fartyg var nära att försvinna i vågorna, tåg, bilar och bussar fastnade bland trädstammar och snödrivor. Under ett dygn rådde fullständigt kaos.

I centrala Gävle föll träd över gatorna. Grenar och kvistar, takplåtar och tegelpannor yrde genom luften och flera butiker fick sina fönsterrutor krossade.

Taket på Norra gymnastikhuset skalades av och gav sig iväg En del av kopparplåten virade sig runt ett träd vid Norra Rådmansgatan medan resten blev liggande på skolgården som hopknycklade papperstussar. Även Brynässkolan och den nybyggda yrkesskolan vid Kaserngatan blev av med stora delar av sina plåttak liksom Sjömanskyrkan och flera andra byggnader runt om i stan.

Från Rådhusets fasad släppte en stor bit av putsen och landade på en parkerad bil och i bostadsområdena vid Fjärran höjder föll höga tallar mot de nybyggda villorna. Trafiken var avstängd i stora delar av stan och Gävletidningarna skrev om fotgängare som ”flög som vantar” och folk som kröp på alla fyra för att ta sig fram i motvinden.

Halv fem på eftermiddagen knäcktes Gävle Galvans trettio meter höga skorsten så att ett garage och en mindre kontorsbyggnad begravdes under tegelmassorna. Strax intill stod ett förråd vars 700 kvadratmeter stora plåttak försvann i vinden. Huset var helt nybyggt och arbetet med taket hade avslutats dagen innan.

Även utanför staden var förödelsen stor och på många håll blev man utan både elektricitet och telefonförbindelser. I Norrsundet blåste den 143 meter långa och 23 meter höga massavedskranen av järn omkull och vid Kastets sågverk i Bomhus trycktes en stor tegelvägg in av en kastby. Flera bondgårdar skadades och i Årsunda klämdes en häst ihjäl när taket till stallet rasade in, men inga människor fick sätta livet till i våra trakter.

Den största förödelsen drabbade skogen. Enligt den officiella statistiken blåste tio miljoner träd omkull bara i Gästrikland! Granar och tallar låg huller om buller och på sina håll såg det ut som en jättehand svept fram över landskapet. Någon liknade ett skövlat skogsskifte vid ett stort skatbo.

Det våldsamma ovädret gjorde också att vattnet i den isfria Gävlebukten steg med en hel meter inom loppet av några timmar. Gavleån höjdes nästan till kajkanten i Inre hamnen och längs Norrlandet och bortåt Bönan, Harkskär och Utvalnäs gick vinden och vågorna hårt åt bryggor och båthus.

Två fartyg höll på att råka riktigt illa ut. Ångaren Edö från Stockholm gick på grund vid Bönan och ombord på danska Hans Boye kämpade besättningen mot vädrets makter i 36 timmar innan man lyckades få fartyget i hamn tilltufsat, nedisat och med tio graders slagsida.

”Vägarna överlag ser skräckinjagande ut”, skrev Norrlands-Posten dagen efter stormen. ”Massor av träd ligger över vägbanorna, en del avsågade och en del dragna åt sidan. Bilar ligger i diket här och där och många har kört emot träd som de ej sett i snöstormen.” Och i Arbetarbladet kunde man läsa att ”bilisterna måste faktiskt såga sig fram, meter för meter för att kunna komma fram”.

Värst verkar det ha varit efter vägen mellan Gävle och Sandviken, särskilt kring Forsbacka, där fler än 1000 trädstammar blockerade körbanan och höll 65 bilar fångna. Att så många bilar var i farten just där berodde bland annat på att Forsbacka IK spelat bandy mot dalalaget Heros på Strömvallen, i en stormig match där en av målburarna blåste av planen. Även i Skutskär gick folk på bandy denna förfärliga eftermiddag. Där spelade hemmalaget mot Västanfors 33 i den allsvenska premiären mot medan tallarna föll som käglor runt idrottsplatsen.

Naturligtvis fungerade inte heller järnvägen. Träd brakade ned över spår och elledningar och förbindelsen med Uppsala och Stockholm var helt avbruten i många timmar sedan en orkanby placerat en lada på spåret strax söder om Tierp. Och på Salabanan försvann ett helt tåg i snöyran. Det lämnade Gävle vid halvsextiden på söndagskvällen men kom aldrig fram till slutmålet. Och eftersom telefontrådarna blåst ned och vägarna var ofarbara fick man ingen kontakt varken med tåget eller de stationer det borde ha passerat. Efter sexsju timmar dök det helt oväntat upp på centralen i Gävle. I Rörberg hade tågpersonalen och passagerarna tröttnat på att röja spåret och beslutat sig för att vända tillbaka.

Natten mot måndagen, efter bra precis ett dygn, mojnade vinden och ovädret drog vidare söderut. Danska, tyska och holländska städer råkade ut för våldsamma översvämningar och ända nere i Neapel snöade det ymnigt.

Nu återstod ett enormt röjningsarbete. Skogsarbetare, en del med nymodiga motorsågar, anlände från när och fjärran tillsammans med hästar, slädar, traktorer och timmerbilar. Massafabrikerna tuggade i sig cellulosa som aldrig förr, vägar byggdes och många kvinnor och ungdomar fick arbete med att plantera ny skog på de väldiga arealerna.