Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Den svenska skammen

Allt fler barn i Sverige är fattiga. Det visar Rädda Barnens senaste rapport om barns fattigdom i Sverige. Det är en rapport som inte kan vara särskilt överraskande för någon.

Under de senaste åren har vi sett hur klyftorna mellan de som har och de som inte har ökar. Klyftor som inte minst drabbar barnen. Så, det är inte överraskande siffror. Men skamliga.

Det handlar om över en kvarts miljon barn, 248 000 barn, som enligt Rädda Barnens lever i familjer som inte har råd med det nödvändigaste. (Antingen familjer beroende av försörjningsstöd, eller familjer med en disponibel inkomst under 11 424 kronor per månad för ett hushåll med en vuxen och ett barn.) Det handlar om barn som inte har möjlighet att delta i fritidsaktiviteter, barn som inte får glasögon och barn som inte får riktig mat. På grund av bristen på pengar i familjen.

Det här är ingen nyhet för frivilligorganisationerna. Barnhjälporganisationen Majblomman beskriver utvecklingen: ”För ungefär tio år sedan gick majoriteten av våra bidrag till att ge fattiga barns tillvaro lite guldkant, som var nog så viktig för deras glädje och delaktighet i samhället. I dag handlar allt fler ansökningar om bidrag till saker som är helt nödvändiga – kläder, skor, mediciner, glasögon”. Det är en bild av ett samhälle som borde ställa sig i skamvrån och skämmas.

Statsminister Fredrik Reinfeldt ifrågasätter dock siffrorna i Rädda Barnens rapport. Detta eftersom statistiken bygger på siffror från finanskrisens 2009. Men rapportförfattaren, Tapio Salonen, avvisar statsministerns tvivel. Han menar att inte finns någonting som talar för att denna ojämlikhetsutveckling kommer att upphöra. Inte så länge politikerna inte tar barnfattigdomen på allvar.

Om vi verkligen vill vända utvecklingen måste vi se sambandet mellan besparingar i trygghetsförsäkringar och välfärd och de ökade klyftorna. Det är viktigt att vi inser att en fattig förälder är lika med ett fattigt barn. Om vi verkligen vill förändra framtiden för barnen i Rädda Barnens rapport måste vi reparera föräldraförsäkring, sjukförsäkring och a-kassa. Vi måste satsa på utbildning, infrastruktur och barnomsorg. Vi måste helt enkelt lägga manken till och kämpa för ett jämlikare samhälle.

Vi har inget annat val, för barnens skull.