Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det är mörkt nu

Regeringens inre mittfält har rest bort ett tag, kanske för att komma undan och vila ut. Davos bygger en vacker kuliss under några avkopplande dagar, med samtal, diskussioner och välförtjänta middagar. Reinfeldt, Bildt och Borg tillönskas en tid av stärkande rekreation.

Annons

I radion talar statsministern till världens ledande affärsmän, ekonomer och politiker, han önskar sig mer av ”självförtroende”.

Nu gäller det att rycka upp sig, eller vänta på att Obamas gigantiska paket slår igenom.

Hemma igen väntar samma gamla problem; landet går dåligt, arbetslösheten skenar, varsel faller ut varje dag, Försäkringskassan mår inte så bra och bankerna vill inte vara med i Borgs garantipaket. Därför justeras det en aning.

I går var en sämre dag än dagen före; Volvo skrev ut förra årets förlust, 12 miljarder, varav sex det sista kvartalet. På varje såld bil förlorar Volvo/Ford 30 000 kronor. Förlust tre år i rad är inget som stärker varumärket, eller lockar en eventuell köpare.

KI, Konjunkturinstitutet, lämnade besked om tillståndet i den svenska ekonomin; nattsvart. Prognoser måste skrivas ner från redan nedprutade siffror. Allt blir sämre, men kanske har vi passerat det sämsta kvartalet.

Hushåll där någon ännu har arbete skönjer små ljusglimtar; det är svart i dag men i december var det totalt mörker.

Men regeringen har ingen särskild plan för att få ekonomin att sätta fart. Skattesänkningarna är bara bra för den som har jobb och skapar inte ett enda nytt. Sjuka och arbetslösa skyfflas medvetet åt sidan, pensionärer hålls i fortsatt förnedrande ekonomiska omständigheter.

Den samlade högerns ekonomiska politik skrevs ut för vackert väder och fortsatt högkonjunktur. När krisen vällde in ställdes regeringen utan recept och ministrarna kände sig främmande och alienerade inför den nya dagordningen.

Stressade, berövade sina ideologiska landmärken famlade de efter något att hålla sig fast i. ”Utanförskapet” räknades då ihop och befanns ha minskat, om regeringen fick välja de matematiska formlerna.

Hon hade, förklarade hon, inte ens känt till hur illa det var. En nödlögn när ingen annan räddning fanns inom räckhåll.

Ministern hade ”stramat upp” organisationen, skärpt kraven på de sjuka och dragit ner anslagen. En förändring som passade i en tid av ideologisk markering mot lata och fuskare.

I krisen föll hela den darriga konstruktionen samman. Dödssjuka utan ersättning, sjuka som tvingas sälja hus och hem, absurda läkarutlåtanden som gjorde den sjuke frisk över en natt, indragna bidrag trots svåra sjukdomar. Den som försatts i arbetslöshet och sjukdom hade ingen nåd att vänta. De skulle ut på landsvägen och leta jobb, varhelst, vilket som helst. Alternativet var enkelt; ingen ersättning. Det vara bara att välja.

Mer läsning

Annons