Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det är nu man borde ha en hobby

Det är januari och man borde skaffa sig en hobby. Nåt att göra på kvällarna. Inte nödvändigtvis nåt nyttigt som att åka skidor varv på varv i betalspåret i Högbo eller halka runt på isig asfalt för att träna upp flåset inför Vårruset.

Annons

Men en tydlig sysselsättning. En hobby.

Som Wikipedia slår fast: "En hobby är en aktivitet man utför på sin fritid för nöjes skull."

Hyggligt nog listar samma digitala uppslagsverk en massa hobbies åt en. Listan börjar med amatörfilm, går via klassiker som bridge, fiske, modellbygge, frimärkssamlande och schack till grejer som känns lite mer udda som hembryggning, loppmarknad (att gå på gissar jag, eller möjligen att anordna) och ultralätt flyg (det handlar, om jag fattat det hela rätt, om att flyga små, väldigt lätta, flygplan, inga låtsasplan typ modellflyg de har en egen post på listan). Som kronan på verket avslutas den med "wikipedia".

Att gå på loppis är en grej som jag skulle kunna sägas ha som hobby tänker jag. Det gör jag ju med glädje så ofta jag kan (inte tillräckligt ofta). Men det känns inte som att det är tillräckligt. Att ägna en och annan lördag åt att snoka runt bland svanformade porslinsskålar och glesvävda gardinvåder känns inte tillräckligt seriöst. Det är ju bara shopping om än i en för tiden mer politisk korrekt form.

En hobby borde innehålla nåt mer. Ett brinnande engagemang.

Som sällskapsdansaren och dansfestivalarrangören Pär i artikeln här intill berättar. Att entusiastiska dansare har ägnat jullovet åt att slipa golvet i Sjömanskyrkan. För att det började bli slitet och därför sämre att dansa på. De tar sin fritid, sin lediga tid, och lägger den på nåt så själadödande som att slipa ett golv.

Då har man en hobby, tänker jag.

Att vara beredd att också göra det som är de lite tråkigare grejerna, men som också ingår i själva sysslan man harn som hobby. Det är seriöst, tänker jag. Då är man beredd att offra nåt för sin hobby.

Wikipedia fortsätter sin artikel om hobbies såhär: "Får man betalt för detta, har man tagit det första steget från hobby till arbete. En hobby, till skillnad från arbete, innebär inget tvång, utan baseras på frivillighet. En hobby kan dock övergå i mani, och då upphör frivilligheten."

Man kan diskutera om det är maniskt att slipa ett golv för att kunna dansa bättre. Men det är det väl inte. Man ser framför sig ur dansarna suckat lite på morgonen när de drog på dig de oömma kläderna och knallade iväg men hur de sen slipade och skratttade och drack kaffe och åt bullar och hade trevligt, trots att det är så skittråkigt att slipa golv.

På gränsen till maniskt är det däremot att spela så mycket fotbollsspel att man får problem med tummen. En kille här i faggorna fick det för att han hade suttit och lagt över 200 frisparkar, långt ifrån alla träffade mål men han bara fortsatte och fortsatte. Och fick ont i tummen.

Det är en hobby på gränsen till mani, tänker jag.

Men en hobby. Som inte innebär skadade kroppsdelar eller inbegriper golvslipning borde man skaffa sig.

Tv-tittande står inte med på Wikipedias lista. Det är lite synd. Det är nåt som jag skulle kunna ägna mig seriöst åt. Det är ju kalla mörka januari.

bra just nu:

Helene Rådbergs och Carolina Thorells diktläsning på manifestationen till stöd för Gaza i tisdags. Förresten, det mesta som jag hann med att se där var bra. Med Rådberg och Thorell gjorde nåt alldeles extra.

Mer läsning

Annons