Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det är slut med Ola men han är ju söt

Annons


Jag vet att jag har sagt att jag har gjort slut med Ola Rapace. Och jag vet att man ska vara konsekvent när man gör slut med någon. Jag menar, om man gör slut med någon så gör man ju det av en anledning. En anledning som knappast har försvunnit ett år senare. I alla fall inte om anledningen är kokain och allmän osympatiskhet. Och jag står fast vid mitt beslut att göra slut, det gör jag, men han är ju så förbannat söt när han står där och viftar med sin lilla pinne i ”Maestro”. Han är hundvalpssöt. Dumsöt. Så där så att man vill ta tag i hans kinder och nypa till och prata med bebisröst. Jag tänkte aldrig titta på ”Maestro”. Jag tyckte att det lät som en fruktansvärt tråkig programidé. Kändisar som ska tävla om att dirigera en orkester. En dirigent är väl inte så rolig att titta på tänkte jag. Och kändisar. Och en orkester. Och jag som inte ens är särskilt intresserad av klassisk musik över huvud taget. Jag fnös föraktfullt åt alltihop. Men så låg jag hemma hos min kille och var sjuk. Hemma hos honom finns det bara ettan, tvåan och fyran. Precis som på den gamla goda tiden när man var liten och kämpade för sin rätt att vara vaken till det att ”Rapport” var slut klockan åtta. Nu, vuxen och med rätt att vara vaken hur länge jag ville var det enda som visades efter ”Rapport”, ”Maestro”. Oförmögen att byta kanal till någon meningslöshet i TV4 började jag alltså titta. Och förtjusades
Deltagarna är förstås hela grejen. Petra Mede, som kan vara helt outhärdlig är här riktigt rolig. Hon är lugn i stället för det där hysteriska hon visar upp i program som ”Parlamentet”. Men kommentarerna är dräpande och skojiga. Framför allt bjuder hon på sig själv i stället för på andra. Det är också underhållande att se Claes Elfsberg, känd från just ”Rapport”, i en roll där han faktiskt har tillåtelse att bjuda på sig själv. Jag tycker om att se någon som annars är så allvarlig, le.
Det är som den helt vansinnigt sura mannen som jobbar på Systembolaget där jag bor. Jag har aldrig sett honom le. Jag vet inte om han är kapabel till det. Men varje gång jag handlar där försöker jag få honom att dra på smilbanden. Fast det har inte lyckats, hittills. Claes Elfsborg däremot, han ler rätt mycket i ”Maestro”. Marit Bergman är i och för sig ganska meningslös och Viveca Lärn har åkt ut.
Men så har vi ju också thaiboxaren Jörgen Kruth som hamnar ungefär i samma roliga kategori som Ola. Jag vet inte om man skrattar med de här stora machokillarna och deras små, smala pinnar. Eller om man (mer troligt) skrattar åt dem. Och ibland är det faktiskt bra att ha skämskudden nära till hands. För när Ola med stenhårt allvar fortsätter att taktfast veva med sin pinne upp och ner i luften medan de andra har gått vidare till någonting annat, då är det ganska pinsamt. Men roligt. Och hundvalpssött.

Minna Jonsson

Mer läsning

Annons