Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Det arbetarefientliga partiet

Är det rätt att vi tillsammans dumpar villkoren för människor som utför tjänster åt det gemensamma? Gissningsvis svarar majoriteten nej på den frågan. Det är såklart absurt att det offentliga möjliggör social dumpning.

Men det här tycker tydligen de fem borgerliga partierna – inklusive Sverigedemokraterna – är i sin fulla ordning. För nu framkommer det att även Sverigedemokraterna tänker rösta nej till regeringens förslag om att företag som deltar i en offentlig upphandling ska erbjuda minst lägstanivåerna i kollektivavtalen i fråga om lön, semester och arbetstid.

"Det här är ju kraftigt näringslivsfientliga förslag från en socialistisk minoritetsregering", säger Sverigedemokraternas ekonomiskpolitiska talesperson Oscar Sjöstedt till SVT. Det låter väl inte riktigt som ett uttalande av en representant från ett parti som vill kalla sig arbetareparti, och som hävdar sig stå på arbetstagarnas sida. Därefter säger Sjöstedt om förslaget att "det medför en kraftig försämring för en stor majoriet av landets småföretag, det blir dyrare för skattebetalarna".

Vi borde ställa frågan till Oscar Sjöstedt vilka han räknar in i begreppet "skattebetalare". I dag har villkoren rådumpats för alldeles för många av dem som är anställda i företag som vunnit de offentliga upphandlingarna. Det rapporteras om städare som arbetar för elva kronor i timmen, och färdtjänstförare som arbetar för 27 kronor i timmen. Och detta med det offentligas goda minne. Även dessa arbetare är väl skattebetalare? Även människor som utnyttjas tillhör väl gemenskapen? Eller är det som vanligt i den borgerliga hegemonin, bara arbetsgivare och höginkomsttagare som räknas in i samhörigheten?

Varje år handlar det offentliga för i runda slängar 600 miljarder kronor. Anbud ställs mot anbud, varav ett går vinnande ur striden. I dag vinner oftast det anbud som är lägst i kronor räknat. Det här kan såklart synas som ett vinnande koncept för det offentliga. Desto billigare, desto färre skattekronor går åt. Men. I förlängningen blir detta väldigt dyrt. För det enklaste sättet för ett tjänsteföretag att sänka sina kostnader är att skära på personalkostnader. Det här leder till att vi får arbetande fattiga i samhället, människor jobbar sig sjuka och företag som betalar sina anställda schysta löner konkurreras ut.

Det här ville alltså den sittande regeringen förändra. På så sätt att kollektivavtalen ska vara golven för vad de företag som lämnar anbud till offentliga upphandlingar erbjuder sina anställda. Att, som Oscar Sjöstedt påstår, regeringens förslag skulle innebära att företag som erbjuder sina anställda bättre villkor än kollektivavtalen skulle uteslutas från att delta i de offentliga upphandlingarna är inte sant, utan ren högerpropaganda. Det finns inget som kräver att företagen måste teckna kollektivavtal, och inget som hindrar dem från att ge sina anställda bättre villkor än vad kollektivavtalen säger. Däremot utesluter förslaget företag som erbjuder sina anställda sämre villkor. Det är en tydlig skillnad.

Sverigedemokraternas främsta invändning mot förslaget handlar dock om deras paradfråga, invandringen. De menar att utländsk, utstationerad arbetskraft skulle vara undantagna i det nya regelverket vilket innebär att "vanliga svenska företag med svenska löntagare" skulle få en konkurrensnackdel. Det här är något som inte alls stämmer. Förslaget inriktar sig tvärtom på att motverka villkorsskillnaderna mellan inhemsk och utstationerad arbetskraft. Dock stämmer antagandet väl med Sverigedemokraternas ideologi.

Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti. Men inte bara, det är även ett borgerligt, arbetarefientligt parti. Något många arbetstagare i Sverige bör påminnas om.