Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det går utför

/
  • nedåt. Från att ha varit ett gott exempel på ett land som garanterar trygghet för sina medborgare, har Sverige halkat ned till under genomsnittet.

Annons

Den svenska modellen med trygga socialförsäkringar finns inte längre. Den modellen är redan förpassad till historieböckerna. Det kan den som grottar ned sig i Socialförsäkringsutredningens senaste delrapport ”Sveriges socialförsäkringar i jämförande perspektiv” snabbt konstatera.

Rapportförfattarna har granskat de tre socialförsäkringarna sjuk-, arbetsskade- och arbetslöshetsförsäkringen och jämfört den med 17 andra OECD-länder. Författarna visar hur Sverige rasar i trygghetsligan. I samtliga tre socialförsäkringar har ersättningarna i Sverige sänkts de senaste åren.

Rapporten är en sorglig läsning för den som värnar de generella, och ganska hyggliga, socialförsäkringarna. I dag närmar vi oss med stormsteg en modell där de generella socialförsäkringarna är så dåliga att de ersätts av privata tilläggsförsäkringar. Tilläggsförsäkringar som till allra största del tecknas av personer som har låga risker för inkomstbortfall (läs friska med fasta jobb). Det betyder att de som allra mest skulle vara i behov av fungerande socialförsäkringar lämnas vind för våg, kvar med undermåliga försäkringar.

Från att ha varit ett gott exempel på ett land som garanterar trygghet för sina medborgare har Sverige halkat ned till under genomsnittet. Som exempel har den svenska a-kassans ersättningsnivå gått från att vara näst högst i världen 2005 till under snittet för OECD-länderna fem år senare. Det är ett resultat av en mycket tydlig ideologisk politik. En ideologi som säger att sjuka och arbetslösa människor egentligen bara är lata och som skulle se till att skaffa sig ett jobb bara de inte hade de så himlans bekvämt.

Det är en föreställning vi måste ta fram i ljuset och låta sprängas. För det är inte sant att sjuka människor blir friska och arbetslösa människor blir högvilt på arbetsmarknaden bara för att de blir fattiga. Det är helt enkelt inte sant.

Vi bör också tänka efter när den här ideologins förespråkare vrider på begreppen. Ett exempel är när Reinfeldt (bland annat i söndagens Agenda) säger att utanförskapet i Sverige har minskat. Då måste vi tänka ett varv till. Ha befolkningsutvecklingen i bakhuvudet, och vi får heller inte glömma de 140 000 svenskar som befinner sig ”utanför utanförskapet”. De svenskar som inte har någon ersättning alls, från något håll. Det är klart att utanförskapet minskar om de trollas bort.

Intressant är hur regeringen tolkar slutsatserna i Socialförsäkringsutredningens delrapport. ”Förändringarna är en följd av regeringens politik”, konstaterar arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M) (nöjt?) ”I valet mellan vad man måste prioritera för att ha en hög sysselsättning så har vi prioriterat att de som arbetar ska få lägre skatt”, säger Engström till TT.

Hm. Fast sysselsättningen har ju inte ökat med regeringens politik. Den har bara haft till resultat att klyftorna mellan människor har ökat. Man behöver inte ha medlemskap i en obskyr konspirationsklubb för att misstänka att det var själva syftet.

Annons