Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Det här är en borgerlig ledarsida

Presstödskommitténs siffror må se ut som ett lyft för en tidning som Arbetarbladet och våra ägare.

20 sköna miljoner som rullar in från och med 2017, i stället för dagens 16,8. Förutsatt att upplagan består.

Det kommer den dock inte att göra.

Presstödskommitténs betänkande har väckt ramaskri bland både politiker och publicister. Angår det dig som läsare? Ja. Det gör ju det, i alla fall om du anser det vara av vikt med en mångfald av granskare som bland annat håller koll på hur kommunen använder skatten du betalar in, eller hur mormor har det på sitt äldreboende, egentligen.

För det är vad journalister gör. De gräver, bökar runt i diarier som få andra ägnar något större intresse, de snokar fram de allra fulaste av hemligheter, sådant som företag, myndigheter och andra vill dölja.

Journalister är transparensens väktare. Det är också därför även du bör bry dig om detta med presstödet och dess utformning. För utan presstöd till tidningar som Arbetarbladet, mindre mångfald och därmed också färre som granskar och analyserar. Något som i sig påverkar demokratin negativt.

Men MittMedia äger ju Arbetarbladet, Arbetarbladet ingår i en koncern? Varför ska ni då ha presstöd över huvud taget, tänker du kanske nu?

Ja. MittMedia äger Arbetarbladet.

Sanningen är dock också den, att vi, i likhet med övriga andratidningar som i dag uppbär presstöd och ingår i MittMedia, förmodligen utan presstöd inte skulle vara en så självklar del av den så kallade affären. MittMedia är inte bara en koncern. MittMedia är också en långsiktig investering i borgerlig opinionsbildning.

MittMedia ägs nämligen till 100 procent av två liberala ägarstiftelser där Nya Stiftelsen Gefle Dagblad äger 70 procent av koncernen, och Stiftelsen Pressorganisation äger 30 procent av koncernen.

Som ordförande för hela det borgerliga bygget sitter Lars Leijonborg, för de flesta mer känd som Folkpartiets förre ledare. Röda ledarsidor är inte en nödvändighet för liberala ägare. Och givet ägarförhållandena, är sidan du just nu läser de facto en borgerligt ägd ledarsida. Men presstödet ger oss existensberättigande i koncernen, även om det också i rättvisans namn bör sägas att liberaler av tradition ser ett värde i mångfald och avtal med de forna minoritetsägarna Arbetarbladet intressenter än så länge reglerar denna sidas och tidnings existens.

Men på grund av just detta, finns det också en poäng i att behålla systemet med att presstöd ges till andratidningar som Arbetarbladet, den mindre tidningen på utgivningsorten. I stället för att som bland annat den tidigare moderata politikern Anders Björk föreslår, göra om det till ett generellt omställningsstöd för samtliga aktörer, där pengarna fördelas av finans- departementet i stället för kulturdepartementet.

Journalistik och nyheter är inte bara en affär. Svensk press är en viktig del av demokratin, som i dag drivs i bolagsform.

MittMedia är ett företag i tiden numera. Till sist har den digitala verkligheten kommit ikapp även det hörn av mediebranschen som vi verkar inom, och dagens koncernledning är en koncernledning som förstår villkoren vi verkar under. Närmare 100 kollegor slutar. Organisationerna slimmas.

Det gör oss dock på intet sätt unika. Hade tidigare koncernledningar varit lika framsynta som dagens är, hade vi kanske aldrig hamnat i den situation vi i dag befinner oss i.

Den digitala verkligheten har för många av oss som ägnat det hela stort intresse varit en självklarhet under de senaste 20 åren. Men tidningsbranschen har, med några få lysande undantag som bland annat Schibstedt, inte haft förmågan att omstrukturera verksamheterna i enlighet med de konsumtionsmönster som blev synliga på bred front under slutet av 90-talet. Förmodligen mycket beroende på hög medelålder i ledande skikt och låg kunskap kring den digitaliserade verklighet som varit så självklar för mediekonsumenter i snart 20 år.

Det innebär också att mången klagosång kring sakernas tillstånd klingar synnerligen falskt. Vi har bara oss själva att skylla som bransch. Det är på grund av oförmågan att göra en korrekt omvärldsanalys rörande den digitala utveckling vi själva ironiskt nog rapporterat om som vi befinner oss i en situation där det nu talas om ett behov av omställningsstöd. Vi positionerade oss inte i tid.

Det är viktigt att komma ihåg. Och lära av inför framtiden.

Samma tankesätt som försatt svensk press i krisläge syns tyvärr i presstödskommitténs slutbetänkande. 2017 är så långt fram i dag att det snart sagt är ogreppbart. Utvecklingen rusar framåt.

Men presstödskommittén tycks leva kvar i en tid där papperstidning faktiskt var något de flesta läste. Och därför fortsätter man också att hänga upp presstödet på en produkt i portföljen som inom en inte allt för avlägsen framtid, i alla fall i sin nuvarande form, kommer att vara historia. Det betyder också att presstödet borde göras teknikoberoende. Vilket i sig dessutom skulle kunna stimulera framväxten av nya, oberoende aktörer på en marknad som i dag helt domineras av några få jättar. Men så är alltså inte fallet.

Därför är också Arbetarbladet, precis som vår chefredaktör Daniel Nordström påpekar på sin blogg här på Arbetarbladet, bara en vinnare på det papper som allt färre använder. De senaste åren har vår pappersupplaga sjunkit med runt 4 procent per år. Och upplagetappet lär accelerera inom branschen de kommande åren. Det betyder också att Arbetarbladet aldrig kommer i besittning av några 20 miljoner kronor.

Och att presstödskommitténs arbete är ett fatalt misslyckande.

Något som till och med kommitténs egen ordförande Hans-Gunnar Axberger konstaterade när presstödskommittén i går presenterade sitt betänkande.

Om än i andra ordalag.