Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det rätta namnet: Extremism

Annons

Dådet var i Norge var politiskt motiverat, det finns ett manifest på 1 500 sidor som styrker detta, författat av gärningsmannen själv. Efter att ha läst en del står det fast att han är  beläst men också att han framför allt är arg, hatisk och känner sig förråd av sitt land och sin stat, sina medborgare, medmänniskor. Just det här hatet, känslan av svek, att etablissemanget är emot just honom är ett mönster bland personer som orienterar sig inom främlingsfientliga grupperingar, inte minst politiska partier av sådant slag.

Vi har ett sådant parti i Sverige och parallellen till partiet bör inte ignoreras. Sverigedemokraternas medlemmar skriver ofta om just hat, svek och att etablissemanget motarbetar dem utan fog. De målar gemensamt upp en bild om ett ständigt hot utifrån –islam – och ett ständigt hot från insidan – islamiseringen, det mångkulturella samhället. En ideologi som bygger på hat, teorier om svek,  konspirationer och ett ständigt hot är onekligen en ohälsosam och farlig ideologi att anförtro sig till. Precis som radikal islamism är. Och lyfter man varningens finger framför det ena, så ska man göra det framför det andra. Farliga ideologier är farliga ideologier, oavsett benämning. Ställ er dessutom frågan: Finns det inte en rätt stor risk, att någon som ständigt ser sig som motarbetad av staten och ständigt lever under ett hot, till slut slinter i det mentala spåret och blir galen? Jag hade blivit det.
Det finns ingen anledning att blunda inför det faktum att Anders Behring Breiviks politiska åskådning samstämmer mer med Sverigedemokraterna än något annat svenskt parti i riksdagen. Behring Breivik är främlingsfientlig, han är anti-islam och dessutom kristen – tre element som symboliserar Sverige-
demokraternas organisation. Hans förakt mot mångkultur och bävan inför den pågående islamiseringen känns igen, det har upprepats i omgångar även här, hemmavid. De tal som bland andra Kent Ekeroth har hållit skulle kunna vara tagna ur Behrings eget manifest – ja, det är faktiskt så illa. Rädslan de förmedlar, tillsammans med föraktet mot etablissemanget, gör att min ryggrad skallrar, precis som den skallrar inför islamistisk extremism.

Inte på något sätt menar jag att sverigedemokrater är mer benägna att genomföra en massaker, det jag menar är att den ideologi de själva representerar är minst lika farlig som den ideologi de vill bekämpa. Det jag menar är att det är riskabelt att endast se ett reellt hot. Det är inte bara muslimer som kan begå sådana här typer av dåd. Våld är en metod alla använder så fort de själva kan rättfärdiga den. Är vi inte vaksamma kan vi själva försätta oss i en ond cirkel, som George W Bush gjorde efter 11 september och deklarerade krig mot terrorn, ett krig som har spillt många fler oskyldiga liv än vad något terrordåd har gjort.

Hotet från islamism försvinner inte på grund av detta, men vi borde kanske se över proportionerna i hur hotet bedöms? Statistik för det senaste decenniet visar att rädslan för islamistiska terror-attacker är överdimensionerad, då det procentuellt sett är mer sannolikt att ett terrordåd utförs av till exempel radikala vänster- eller högergrupper än islamistiska diton. Betänk också att den värsta attacken i Norden efter andra världskriget inte utfördes av någon muslim, det utfördes av en kristen, främlingsfientlig anti-islamist.

Nej, vi skulle kunna skriva flera spaltmeter om islamism, om främlingsfientlighet, om alla tänkbara klientel som huserar på vår planet, men vi ska inte fastna i överflödig terminologi, ty vi behöver bara en term för att ge namn åt det vi ska motarbeta: Extremism.


Thomas Pålsson

Mer läsning

Annons