Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Din julkompass till barnboksfloden

Klart barnen ska få böcker i jul. Här är ett urval av de allra bästa från årets barnboksflod. Vår recensent Lisa Pehrsdotter har läst och guidar.

Annons

3 böcker för de minsta:

Lite underligt är det att det fortsätter att komma nya Muminböcker långt efter att de stornästa trollens upphovskvinna är död, kan man känna. Och många av dem har bara avlägset släktskap med den alldeles speciella stämning som Tove Jansson skapade i ord och bild. Men för ett alldeles litet barn finns ”Vem har tagit alla papper?” (Riina och Sami Kaarla, Rabén & Sjögren) om Muminpappans boksidor som flyger iväg över Mumindalen och vad de olika varelserna där gör med dem: roligast är campinggästerna som gör skyltar där de skriver ”Lämna oss ifred” när Stinky använder sitt papper för att blåsa ärter på dem.

Pomelo, elefanten med den långa snabeln, finns i flera böcker och i ”Pomelo och färgerna” (Ramona Badescu och Benjamin Chaud, Rabén och Sjögren) spanar Pomelo in olika färger, som ”maskrosens trygga vita” eller ”den stickande gula mitt på dagen” eller ”morotens riviga orange”. Bilderna är som alltid i Benjamins Chauds värld både charmiga och underfundiga och att färgerna fylls med fler adjektiv gör läsningen långt mycket roligare än många andra böcker på samma tema.

Det är många som behöver lite omtanke i Otis omgivning. I ”Otis tröstar”(Åsa Mendel-Hartvig och Ane Gustavsson, Natur & kultur) målad i milda färger och med uttrycksfulla ansikten, är pappa ledsen för att han glömt väskan på bussen, storebror för att han klämt fingret, mamma för att nån varit dum på jobbet, och fler än så, och hela tiden finns Otis där med ömsint hjälp, han lånar ut väskor och nallar och hämtar plåster och nappar och roliga böcker. Och när sen Otis själv blir ledsen finns nån där och tröstar och ordnar. Kärleksfull omtanke när den är som bäst, helt enkelt.

3 fina böcker om lite jobbiga grejer:

Gro Dahle och Svein Nyhus skildrar som poesi i mildaste pastellfärgerna hur trassligt och svårt det kan vara med en förälder som blir deprimerad i ”Mammas hår” (Daidalos), där håret just blir till sinnebilden för hur mamman mår, det skiner som solen men en dag är det bara fullt av tovor och trots att Emma är modig och ger sig i kast med håret trasslar hon till slut in sig i det hon också och kommer vilse innan en man med kratta dyker upp och hjälper till.

Barnugglan druttar ur boet och får hjälp av ekorren att försöka hitta sin mamma i Chris Haughtons ”Mamma borta” (Lilla Piratförlaget), men det är inte helt lätt för ekorren att förstå ugglans beskrivningar av sin mamma men efter att ha försökt med ett gäng olika djur återförenas till sist mammaugglan med sin unge. I enkla, blockfärgade bilder skildras mammajakten både humoristiskt och med allvar i botten.

I ”Mormors sjal” (Rabén & Sjögren) berättar Joanna Hellgren och Åsa Lind om bästa vänskapen mellan två kusiner som förstår varann precis, utan ord, medan släkten runtomkring dem inte har samma lyhördhet inför barnens tankar och sinnesstämningar. Alla träffas för mormor har kommit hem från sjukhuset och de två kusinerna beter sig fel tycker föräldrarna. Men mormor förstår. Och när hon sen dör några dagar senare, vet de båda bästisarna precis vad de ska göra. Färgstarkt, uttrycksfullt och inkännande.

2 flikböcker:

I Laurent Moreaus ”Vad tänker du på?” (Rabén & Sjögren) porträtteras ett gäng människor rakt upp och ner, men man kan inte bara läsa vad de tänker på, utan lyfta på en flik och se vad de tänker på också. Finurligt får tankarna, drömmarna och känslorna form. Och det är alltid roligt att se vad som finns i huvudet på folk.

Annelore Parot berättar om en japansk kokeshi-docka i ”Aoki” (Rabén & Sjögren) och trots att berättelsen är superenkel (en kokeshi-docka åker till Tokyo för att träffa sin kokeshikompis och där gör de olika turistgrejer) så är det roligt att hitta spåren efter dem och lyfta på olika flikar. Och den lysande stjärnhimlen på slutet är ett bra sätt att få lampan släckt när det är dags att sova.

3 som man alltid gillar:

Eva Lindström berättar på sedvanligt stillsamt utflippat vis i karaktäristisk akvarell den här gången om ”Olli och Mo” (Alfabeta) som åker på utflykt och går på kafé och sen kör vilse och får sova över hos Maud som steker fiskpinnarna på högkant innan de beger sig hemåt igen nästa dag. Som alltid skenbart enkla bilder som man kan titta på många gånger. Som alltid rakt på sak-språk. Som alltid underbart.

Lena och Olof Landström skildrar otur som vänds till tur och igen till otur och så vidare när Pom och gosedjuret Pim går ut i solskenet, snavar, hittar en peng och så vidare i ”Pom och Pim” (Lilla Piratförlaget). Lika på pricken som böckerna om Bu och Bä, och med samma lilla överraskningseffekt som böckerna om fåren brukar ha. Funkar för de minsta barnen, men även förskolebarnen kan gilla detta. Föräldrarna gör det definitivt.

Benjamin Chaud berättar den här gången om barnbjörnen som inte riktigt somnat i idet och följer efter ett bi på jakt efter honung. Pappabjörnen vaknar och börjar leta efter Lilla björn och hamnar så småningom på operan. I ”Björnens sång” (Rabén och Sjögren), i högt format, är färgerna lite dovare än vanligt i Chauds bilder men visst känner man igen dem (och nog älskar man att skymta kaninen Sockan och hans ägare, från Chauds bok om Sockan, i björnskogen).

2 bra faktaböcker:

Björn Bergenholtz har gjort böckerna ”Känn igen 25 däggdjur” och ”Känn igen 25 träd och buskar” (Rabén & Sjögren) och de funkar som uppslagsböcker att plocka fram när man hittat ett träd som man inte vet vad det är för nåt och behöver artbestämma eller helt enkelt vill lära sig lite mer om ett lodjur till exempel. Faktaspäckat, med lite oväntade inslag (som råttans vresiga blick) men ändå överskådligt och lättillgängligt.

2 roliga ABC-böcker:

Carin Wirsén och Stina Wirsén går igenom var en alfabetslång radda figurer bor i ”Ahmed Anka och ödlan Örjan” (En bok för alla), en ABC-bok med superenkla men mycket roliga rim som alla just bygger på var alla bor. Ahmed Anka bor på en planka, till exempel och Ödla Örjan bor i sörjan och Ritva rocka bor i en socka och så vidare och Stina Wirséns bilder är förstås fyndiga och roligare har det väl aldrig varit att råka lära sig alfabetet. Funkar för både små och lite större.

Anna Höglund låter bokstäverna själva göra en massa olika saker i sin ”A, B, C och alla de andra gökarna” (Rabén & Sjögren), på tvåradiga rim. Och det är effektfullt och listigt att besjäla bokstäverna såhär, de kommer närmare och blir lättare än nånsin att komma ihåg kaxiga stora T som gillar tuffa tag medan lilla t är liten, vek och svag till exempel.