Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ditt skräp är mitt fynd

Lördag. Tidig eftermiddag. Solen skiner men det blåser ganska kallt, inte minst när vi går längs Södra Skeppsbron precis bredvid ån och inga hus skyddar.

Annons

Vi möter en hel del människor. Alla med kassar i händerna, nån kånkar på nåt större, oklart vad.

Parkeringsplatsen utanför Erikshjälpen är i det närmaste full. Därinne är det människor överallt. Alla sorters. En gammal tant med hatt uppepå peruken och några som pratar persiska. Barn. Tonåringar. Medelålders. Fattiga och rika.

Ja till och med Pernilla som har ganska svår bacillskräck är där och ser lite förtjust ut. Hon säger att hon önskar att hon kunde förmå sig till att köpa kläder, lite på avstånd kan hon konstatera att det verkar finnas sjukt mycket fina grejer.

”Det är det nya folknöjet”, slår Christina fast. ”Folk kan handla billigt och behöver inte ha dåligt samvete över att de konsumerar heller eftersom det är begagnat”.

Vi är ju där. Bara för att kolla. Inte för att vi egentligen behöver nåt. Men det är ju billigt. Och svårt att motstå en liten korsstygnsbroderad påskduk (en, vi gör det!) och barnet hittar hela fyra olika spinnrockar som han far runt och snurrar på.

Alla är nöjda.

Och vi är inte ensamma eller unika på nåt sätt, alla vi hundratals som hänger på Erikshjälpen och Kupan på lördagarna.

Christina har förstås rätt (det brukar hon ha). Det är ett folknöje detta.

I senaste numret av Elle konstaterar de att skräp och sopor nu får ta plats i rampljuset, såhär i kölvattnet av klimatkrisen och överdoser av lyxliv. De drar på stora (och lite väl konstruerade) växlar och konstaterar att det finns en plastpåse i Jil Sanders vårkollektion, en plastpåse som är en väska och kostar 1 200 kronor. Lyxiga märket Balmain har gjort en skröplig tröja för 18 000 kronor. Trendiga designers gör möbler av återvunna, skräpiga grejer och på tv kollar vi på skräp som ”Big brother”. Skriver Elle.

Nu är det förstås inte skräp som säljs på stans second hand-butiker och loppisar, utan allehanda användbara, snygga och roliga grejer. Men hela idén bygger ju på att människor har stått och suckande tittat in i sina överbelamrade vindsförråd och tänkt att satan vad skräp det är här, de här grejerna har jag ju ingen användning för längre. Och sen skickat det till nån av de här organisationerna som sen säljer grejerna vidare.

Och ditt skräp blir mitt fynd, liksom. Mitt, ditt, snart sagt allas, att döma av trängseln där på Erikshjälpen i lördags.

För säg tio år sen var det inte mycket till trängsel på Biståndsgruppen i Valbo. Man var rätt ensam och nästan lite corny i de flestas ögon om man hade på sig en kavaj köpt på loppis.

Nu är det uppenbarligen helt annorlunda.

Ge det ett par år till så har nog till och med bacillskräcks-Pernilla på sig en sån kavaj (förstås noga kemtvättad och vädrad, men ändå).

Fint så, eller hur?

Mer läsning

Annons