Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Djur och natur i Tallbo

Mycket handlar om djuren och naturen under sommarens tredje och sista utställningsperiod på Ecke Hedbergs konstnärshem Tallbo i Kungsfors. Kristina Jansson från Östhammar skildrar många djur – från lejon till lammungar – i måleri och i skulptur, medan Norrtäljekonstnären Johan Frid gör en forskningsresa i naturens krafter. Åsa Carlsson, Sandviken, visar akvareller med både landskap och mer koncentrerade motiv, medan Marita Jonsson, Kungsgården, griper över mycket med sin keramik.

Kristina Jansson ser djuren i deras egen rätt. Zebror och bufflar drar över savannen i den stora målningen Migrationen, en flytt vars orsaker vi kan ana. Lejoninnan ser forskande på oss, hundarna räknar oss till flocken, råbockarna kämpar i brunsttiden, kalkonerna är i främmande (våra) landskap och den övergivna schimpansungens sorg kan ingen ta miste på. De vilda – elefanterna, noshörningarna och bufflarna – tecknar Kristina Jansson med känslig linje i textil(!). Hon skulpterar lika känsligt. Nyfött lamm reser sig på bakbenen för första gången i sitt liv som vore det ett underverk och en helt vardaglig situation.

Det är lätt att bli lätt om hjärtat av Kristina Janssons förmåga att skildra djuren som djur och samtidigt på något märkligt vis förmedla vad kontakten djur–människa kan vara. Men hon är helt på det klara med att skapelsen inte tål vad som helst. I målningen Jorden runt mot köket pressar sig en lastbil med varumärket All frukt genom ett landskap. Varumärket dryper som vore det snart urkramat.

Johan Frid är något intressant på spåren i sina teckningar. Han undersöker likt en forskare grantoppen, snödrivan som smälter, maskarna och gräshopporna, pinnar, plantor och, i små skulpturer i hörnen, trä, sten och löv.

Under teckningarnas vetenskapliga yttre finns intensitet som skiljer dem från encyklopedins torrhet. I hans blick finns, liksom i Kristina Janssons, en dubbelhet. Han ser på en gång de naturfenomen han skildrar nära och noga och samtidigt på ett avstånd som fångar det man kunde kallas naturens autonomi, självständighet.

Det vill säga – en snödriva smälter som den vill, en gran skickar ut ett nytt skott åt ena eller andra hållet, en växt frodas men har ingen plan och maskarna krälar på mest ändamålsenliga sätt.

Som iakttagande varelse kan människan se allt detta och försöka förstå. Kanske är det processen att formulera erfarenheterna som Johan Frid gestaltar i sina fyra Efterbilder, ögonformer som tycks mättade av något sett. Som en del av naturen vet människan med dessa ögon, något som har med skapelsens krafter att göra, men vad..?

Johan Frid är också medveten om att skapelsen inte tål vad som helst. Kåkstad är en övergiven samling hus där ett naket träd har trängt genom en av kåkarna, tälten säckar, väggarna glipar och ett avlopp mynnar i bäcken. Det nakna (döda?) trädet är bildens enda spår av natur.

Som akvarellmålare gärna gör, skildrar Åsa Carlsson vida landskap på håll och med horisont, som det poetiska Lugna färder. Men hon har också ett annat landskap i sikte, ett som kommer närmare både betraktaren och det man kan kalla motivets kärna. Det svarta Radiovågor med mastformationer sänder ut vågor lika osynliga som känslor. Och landskapet i Klar luft har en överraskande tillsats av ockrarött i en glipa, som om något är på väg att blottas.

När Åsa Carlsson synar motiven lite närmare blir hennes bilder mest intressanta i mina ögon. Trängsel i kön kan man se som bilars röda bromsljus i tät kamp om utrymmet. Sådana tuffa bilder behövs det fler av inom akvarellmåleriet. Eller är de förbehållna akrylen?

Marita Jonssons keramik är ingen färdig utställning. Idéerna är diffusa, motiven spretar och någon helhet är svår att upptäcka såväl i enskilda objekt som i utställningshelheten. Enstaka goda sidor finns i Kantarell och Selma Lagerlöf, där intressanta komplikationer anas utöver de många lärostycken besökaren får hålla till godo med.

Niels Hebert