Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Don’t read this

Annons

Training. Running. Beach wear. Reklamen i min brevlåda talar inte svenska. Visst är det fånigt: Join the movement. Sällan enligt engelskalärarens rekommendationer: Liteweight materials. Gärna mystiskt: Here’s to the after hours athlete.
Men är det så farligt?
Den ideella intresseorganisationen Språkförsvaret tycker så. Språkförsvaret ryser. Så till den grad att man gett ut en bok i ämnet, ”Såld på engelska?”, om språkval i marknadsföring.
Det är en antologi och vissa avsnitt är roligare än andra. Engelsmannen Jonathan Smith, bosatt i Sverige, ger en intressant bakgrund till användningen av engelska i reklamspråket. Men gnällavsnitten är fler än de faktabaserade. Inte ens inlägget från Bengt Göransson imponerar, en annars så klok, tidigare socialdemokratisk kulturminister.
Bland de medverkande finns även Olle Käll, gymnasielärare på Vasaskolan i Gävle och outtröttlig i Språkförsvarets arbete, för svenskans kamp mot engelskans inträngande. I boken tar han greppet om ”den massiva språk- och kunskapsförlust” det innebär att engelska och amerikanska filmtitlar inte längre översätts (eller översätts till annat engelskt namn). Det kan väl hända att jag själv raljerat över saken. Men inför Källs granatangrepp blir man motvalls. Är det så farligt?
Genant däremot, det är det ju när en svensk stad presenterar sig som ”spirit of food” (Kristianstad) eller att Sollefteå flygplats ville lansera sig som High Coast Airport. Gävle Convention Bureau känns som en klump i munnen att uttala. Boken har en hel del avskräckande exempel. Man är så van att det står hydra sensitive och bright energy på kroppsvårdsprodukterna att man inte reagerar, inte ens över att det knappt betyder något, bara utgör bling-bling.
Visst har Bondfilmen ”Quantum of solace” en så skrattretande titel att tydligen inte heller engelsktalande lyckades koppla den till något vettigt. Den är presentsnöre, en del i utsmyckningen av paketet.
Men är det så farligt?
Personligen reagerar jag mer på innehållet i Svenska kyrkans kampanj ”Oh, my god” än på namnet.
Ett språk är en samling överenskommelser om betydelser, vid en viss tidpunkt. Det bär naturligtvis också med sig en viktig berättelse, vår historia. Språkförsvaret ser islänningarnas stränga språkvård som förebild. Men det finns många olika berättelser. Berättelsen om den amerikanska kulturimperialismen exempelvis. Kanske finns en poäng i att den inte mörkas.
Är engelskans inträngande så farligt?
Nej, svarade ett antal tillfrågade språkforskare, i en artikel i Språktidningen (nr 4/2009).
Orden är inte risken. Risken är i så fall att uppfattningen sprider sig att engelska är ett bättre språk än svenska, även i Sverige, sammanfattade Språktidningen: man är alltid smartast på sitt modersmål. Det internationella utbytet får inte ske på bekostnad av vårt eget skarpsinne och vår egen språkliga identitet. ”Och den identiteten ligger i något annat än enstaka ord, och rör komplicerade frågor om hur vi ser på oss själva och vårt språk i förhållande till andra språk”.
En diskussionsnivå som ingen av bidragen i ”Såld på engelska?” snuddar vid.
Om vi sätter Whatever som rubrik på den här texten kommer Olle Källs språkfundamentalister att jaga oss med blåslampa. Skit samma vore så vitt jag förstår mer korrekt svenska. Kanske till och med en bättre metod att locka läsare. Engelska fraser som blickfång/coolhetsmarkör i marknadsföring har förmodligen redan sett sina bästa dagar. Snart är det Bröööl som gäller och någon ska bittert ångra att Käck döptes om till Kick.
I övrigt innehåller ”Såld på engelska?” några intervjuer som Språkförsvarets ordförande Per-Åke Lindblom gjort med ”fienden”, företrädare för reklamvärlden, bland annat Viggo Cavling som varit chefredaktör för branschtidningen Resumé. Man får tyvärr inte höra hans synpunkter. ”Alltså, era frågor är inte frågor utan små debattinlägg”, suckar Cavling när Lindblom håller låda (1 fråga = 1,5 boksida). Lindbloms förhörsmetod kan användas som avskräckande exempel i undervisning om språklig kommunikation.
De två förstår inte varandra. Och det hjälper inte att de talar svenska.