Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dumt att ändra ett vinnande koncept

Det är inte helt ovanligt att populära serier, eller snarare de som står för produktionen, efter ett tag blir lite för medvetna om sin egen popularitet.

Annons

 Men på samma sätt (nästan) som Terminator-filmernas datornätverk Skynet blev medvetet om sin egen existens, och startade krig mot människorna, blir resultatet inte alltid så lyckat.

Man har en tendens att börja satsa mer på det som publiken tycks gilla bäst, oftast programledarna. Många (de flesta?) håller kanske inte med, men det känns trist när gamla favoriter som Mythbusters börjar innehålla mer trams och explosioner än något sevärt.

Jag har ju tidigare varit inne lite på ämnet när det gällde Färjan-Håkan och hur den ökade exponeringen ledde till minskad spontanitet och därmed mindre underhållning. Det kan med andra ord vara rätt dumt att ändra på ett vinnande koncept. Därför var jag lite orolig att något liknande skulle ha drabbat matlagningsprogrammet ”Sjön suger” i Kanal 9 – även om det då nog snarare rör sig om ändrade recept.

Efter två avsnitt (och en väldigt lång inledning av krönikan för att komma hit) har dock oron visat sig vara obefogad. Kanske för att programmet egentligen bara handlar om just programledarna. Själva matlagningen har ändå snarast framstått som en bisak i sammanhanget, även om jag fortfarande uppskattar att de gör förhållandevis enkel mat.

Johan Ulveson och Lennart Jähkels resor i skärgården med stopp för historia, gäster och matlagning är precis lika avslappnat underhållande som tidigare. Jag har sällan sett några som tycks ha så roligt ihop på ett sätt som även gör det väldigt roligt för tittaren. Och jag är fruktansvärt svag för Ulvesons elakheter. Till exempel: De ska ju spela friluftsteater här i sommar, så då kommer Pernilla Wahlgrens stämma att skära genom friden i skärgården. Fantastiskt.

Ett annat program som definitivt har ändrat stil en aning sedan starten är Grannfejden på TV3. Enligt uppföljningar av tidigare tvister verkar medlingen inte ha resulterat i några större framgångar. Kanske har programmakarna själva insett det och låtit de mer seriösa konflikthanterarna kliva åt sidan till förmån för Robert Aschbergs något mindre diplomatiska stil.

Under den första säsongen tyckte jag att det var bra att Aschberg inte tog alltför stor plats i programmet, men han passar faktiskt utmärkt här. Han har en i sammanhanget berömvärd förmåga att gå rakt på sak och säga det som alla utom de bråkande tycks inse: Nån skitsak. Det är ju därför folk alltid bråkar med varandra om sånt här.

Och eftersom de inblandades vilja att lösa problemen ofta tycks vara obefintlig, kan man ju lika gärna göra ren underhållning av det. Om inte annat så kanske det fungerar i avskräckande syfte.

Mer läsning

Annons