Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ekologiskt har gått från udda till accepterat

På 1980-talet var den ekologiska odlingen i Sverige nästan obefintlig. I dagodlas 16 procent av åkerarealen ekologiskt.

Gunnar Rundgren har följt utvecklingen sedan Krav bildades 1985 och tycker att utvecklingen gått framåt.

– Men det borde naturligtvis vara 100 procent ekologiskt, säger han.

Gunnar Rundgren har en bakgrund som grönavågare på 1970-talet, då han flyttade till Norfolks gård i Värmland tillsammans med sambo och tre andra personer för att odla giftfri mat. Att inte använda konstgödsel eller bekämpningsmedel var en självklarhet, tyckte de.

Men någon ekorörelse att ansluta sig till fanns inte. Det fanns inte mer än kanske 150 bönder runt om i Sverige som odlade ekologiskt i större skala, och det fanns ingen ekomat i butikerna.

Några år senare hade intresset för "alternativ odling" vuxit. 1983 bildades ett kooperativ i Värmland med idén att sälja ekologiskt odlade produkter till vanliga butiker, samtidigt som medlemmar i Konsum på flera håll motionerade om att de ville ha giftfria varor i butikerna. Snart hade man knutit tillräckligt mycket kontakter och 1985 bildades Krav, Kontrollföreningen för alternativ odling, där Gunnar Rundgren var en av de aktiva.

Under de snart 30 år som gått har ekomaten blivit allt vanligare, men fortfarande är bara fyra procent av livsmedlen i butikerna ekologiskt odlade.

– Utgångspunkten var ingenting, och därför tycker jag att man kan vara nöjd ändå. Det som är tråkigt är att det pågår två parallella utvecklingar, för samtidigt som den ekologiska odlingen ökar finns en oerhört hård press för att skapa ett storskaligt och hårdrationaliserat jordbruk, säger Gunnar Rundgren.

I samband med att han skrev Naturskyddsföreningens årsbok "Jorden vi äter" besökte Gunnar Rundgren Indien, Brasilien, flera länder i Afrika, Holland och USA för att få svar på frågan om man skulle kunna lägga om hela världens jordbruk till ekologisk odling.

Det korta svaret på den frågan är ja.

– Om man över huvud taget ska bedriva jordbruk så ska det vara ekologiskt. Mer än hälften av all biologisk aktivitet på land sker på jordbruksmark, så hur vi sköter jordbruket är oerhört viktigt för den biologiska mångfalden, säger han.

Att vi inte skulle ha råd att odla ekologiskt för att maten då inte skulle räcka till en växande befolkning är helt enkelt inte sant.

– Det är en vanföreställning. Det är inte jordbrukstekniken som gör att människor svälter, det är fattigdomen, säger Gunnar Rundgren.

– Vi producerar redan mer mat än vad vi behöver, det är fördelningen som är skev. I Afrika är skördarna ofta små för att folk tvingas jobba åt andra för att få kontanter. De orkar inte sköta sina åkrar så bra som de skulle kunna. Man måste börja med att göra något åt fattigdomen, säger han.

Bönder bekymrar sig över två saker, oavsett var i världen de bor, säger Gunnar Rundgren. Det ena är vädret, det andra är marknadssituationen.

– Folk är alldeles för omedvetna om hur hårt ekonomiska faktorer styr bönderna. Aktionspriset på mjölkpriset på Nya Zeeland styr hur mycket bönderna här får för mjölken, säger han.

Trots att intresset för ekologisk mat vuxit är ekomaten fortfarande något av ett storstadsfenomen. Det är den även i Danmark som är mycket bättre på ekologiskt än vad Sverige är.

– I Köpenhamn finns det hur mycket att välja på som helst, men på landsbygden på Jylland hittar man inte mycket. Men jag tror inte att det beror på att landsbygdsbefolkningen är ointresserad. När vi började i Värmland var det lätt att sälja produkterna fast det var glesbygd, säger han.

– Oftast är det handlarna som inte vågar ta in produkterna.

Efter flera år som konsult och Uppsalabo börjar han själv fundera på att bli bonde igen.

– Jag har faktiskt varit både vid Dalälven och i Ockelbo och tittat. Om jag bara hittar en lämplig gård så slår jag nog till, säger han.

NÄSTA AVSNITT: Arter utrotas – men det finns hopp.