Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pettersson – en blivande skyttekung?

Sveriges bäste målskytt har flyttat till Ryssland.
Vem blir då skyttekung i elitserien? Kanske en 19-åring.
– Chansen finns, säger Erik Pettersson lugnt.

Annons

Det finns inget divigt över den unge SAIK-spelarens sätt att prata om sig själv. Han har bara ett självförtroende som bottnar i att alltid ha stuckit ut, att alltid ha varit bäst bland sina jämnåriga.

Den inställningen tog han med sig när han debuterade i elitserien redan som 15-åring, och fyra år senare har Erik Pettersson redan nått så långt i sitt bandyliv att han på allvar nämns som en kandidat till att bli skyttekung i vinter. Svenska spel har honom till exempel som andrahandsfavorit bakom David Karlsson i Villa-Lidköping.

Och varför inte? Sakta men säkert har målskörden ökat – från 20, till 36, till 49 i fjol.

Vad tycker han själv? Är det realistiskt?

– Tankarna finns där, absolut. Jag har kommit trea, fyra, femma nånting de två senaste åren, så chansen finns ju. Framför allt måste man vara skadefri och spela alla matcher, och sen får man inte ha för stora dippar utan hålla en bra nivå hela säsongen. Då har man en bra chans att vara med där i toppen, så är det.

Förutom du själv, vilka kan vara med och slåss om titeln?

– Patrik (Nilsson), Jocke Hedqvist, David Karlsson. Det är otroligt bra spelare allihop. Men nu försvann ju Chrille, som varit bäst de senaste säsongerna, så det blir liiite enklare i alla fall, ha ha.

Det känns inte pressande att redan ha de förväntningarna på sig?

– Inte för mig, jag ser det bara som positivt. Jag får mer och mer press på mig för varje år som går, från alla håll och kanter, men så har det alltid varit, och jag har lärt mig hantera det.

I en av de första intervjuerna han gjorde som 15-åring fick Erik Pettersson frågan om vad han ville bli. Bäst i världen var det självklara svaret.

– Jaha, ja, det siktar jag fortfarande på. Det kommer jag aldrig sluta sträva efter.

Vem är bäst i dag?

– Det är två: "Bella" (Daniel Berlin) och (Sergej) Lomanov, det är dom jag tycker är bäst. Bella gör alla andra bättre och är otroligt bra på att hitta passningar och genombrott, samtidigt som han är stark i kroppen och bra i defensiven. Han är komplett på alla sätt, och sen har man Lomanov som kör mer och kan dra tio man på en gång.

Hur långt har du kvar till den nivån?

– Jag har en bra bit kvar tycker jag, även om jag kommit en bit på vägen. Avslut och såna saker har jag i mig, men man blir inte världens bästa spelare om man bara åker och skjuter i vinklarna. Man måste kunna hitta på saker själv och göra andra spelare bättre.

– De senaste åren jag tränat mycket fys för att bli en bättre genombrottsspelare och kunna hålla emot slag och tacklingar.

Har du kommit till den insikten själv eller är det nån annan som sagt åt dig?

– Det har jag känt av själv. Jag har sett upp till många som är skickliga på just dom bitarna och försökt ta efter och slipa på det för att bli mer komplett. I tidig ålder var "Mossan" (Daniel Mossberg) en stor förebild och idol, och han har alltid haft det där i sig med skridskoåkningen och dribblingarna.

Vet han om det?

– Jag vet inte. Jag har nog inte sagt det, men jag tror att han vet det ändå. När vi var med bandygymnasiet på VM i Kemorovo 2007 tiggde jag till mig hans klubba av Mats (Mossberg) som också var där. Då var jag tolv år.

Apropå VM, så fick du spela VM i Irkutsk redan förra säsongen. Vad betydde det för dig?

– Att vara så ung och få spela bandy på den nivån stärker såklart självförtroendet. Klart att det var viktigt för mig.

Och så gjorde du ett drömmål mot Kazakstan i semifinalen, när du jonglerade dig igenom straffområdet.

– Ja, det var en fin balja. Jag kommer inte ihåg hur jag gjorde riktigt, men jag har sett det några gånger i efterhand. Då sitter man och flinar lite för sig själv, ha ha.

Är det det snyggaste målet du gjort?

– Det är på topp tre-listan i alla fall. Jag hade ju ett riktigt långskott mot Hammarby på Zinken första året jag var med, och det är också med på listan. Sen håller jag sista platsen öppen än så länge.

Ni har bytt ut halva anfallsstyrkan i SAIK. Edlund och Muhrén ut, Nilsson och Mossberg in. Hur påverkar det dig?

– Chrille har jag spelat med några säsonger och vet hur han agera. Likadant med Murren, han var hyfsat enkel att spela med och jag hade inga problem med att anpassa mig till det.

– Och nu kommer det in två helt nya. Mossan spelade jag lite med innan han åkte över till Ryssland, men Patrik har jag aldrig spelat med. Så det gäller att vi har en dialog och pratar ihop oss hur vi vill ha det. Speciellt om defensiven har vi pratat en hel del. Offensiven kommer mer av sig självt. Det går inte att säga exakt hur man ska göra, det blir olika från situation till situation.

Att döma av resultaten på försäsongen så har ni inte hittat helt rätt ännu, eller hur?

– Nej, det har vi inte. Inte på något plan egentligen, men får vi lite tid på oss kommer det nog bli riktigt bra.

Ni möter Hammarby i premiären, och utan att rabbla statistik så känns det som du alltid gjort mål och bra matcher mot just Hammarby. Hur kommer det sig?

– Jag brukar ha en förmåga att göra några baljor, och det känns ju bra. Det var nog en ren tillfällighet från början, sen har jag tagit med mig det och fått bra självförtroende och vågat göra grejer mot dom.

Din bästa match i fjol tycker jag var den mot Hammarby på Tele2 Arena. Håller du med?

– Jo, det var det nog. I konkurrens med den sista seriematchen vi spelade mot Edsbyn. Men den förlorade vi ju, så det är svårt att säga att det var en bättre match. Men för mig funkade det väldigt bra då.

Du har varit med i SAIK i fyra säsonger nu, och varje år har slutat med SM-final. Håller trenden i sig?

– Det hoppas jag verkligen!

Mer läsning

Annons