Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Elov sprang sex maraton på ett dygn

Ett maratonlopp brukar ta på krafterna.
25-åriga Elov Olsson sprang i helgen s-e-x stycken – på raken...
Ockelbokillen med ett psyke av stål, en kropp som står ut med det mesta och en enorm passion för löpning sprang 253 kilometer på 24 timmar.

TV-KLIPP: Se Elovs slutspurt

Jo, ni läste rätt. 25 mil och tre kilometer...

– Den vanligaste frågan är varför då. Då brukar jag bara svara – varför inte...

Elov skrattar när Sporten får tag i honom och inleder precis som han hade förväntat sig.

Men det är klart efter 16 mil i Täby Extreme Challange, över berg och dalar i Alperna och totalt sju stycken Ultratävlingar under 2014 får han nästan finna sig i det. Inget normalt alls ens för den duktigaste av idrottsutövare.

Så ett utförligare svar än så krävs ju onekligen.

– Det finns verkligen inget bättre än att ta sig över mållinjen och kroppen skriker av ansträngning, man är helt mörbultad och det finns inga krafter kvar – men ändå veta och förstå att man har klarat av den extrema utmaningen. Det är den stora belöningen, säger Elov.

Jaha...??

Nåja, för en reporter som precis passerat 50-årsstrecket och som mest har sprungit lite över en mil på en och samma gång – och det var för många år sedan – kanske det inte går att förklarar på ett begripligt sätt.

– Vi sprang Adventsloppet i Gävle här för någon vecka sedan på en mil och det har sin charm det också. Men den här med Ultraloppen är så fantastiskt roligt. En annan förklaring är att man verkligen vill visa att det g-å-r och för mig har det dessutom gått bättre i de riktigt långa loppen.

Så redan i våras fanns det tankar på ett 24-timmarslopp, han tänkte vidare på saken under sommaren och bestämde sig nu under hösten. Det fick bli en lämplig säsongsavslutning.

Så när extremsporten Ultralöpning hade sin fest i Växjö i helgen var Elov en av ungefär 50 startade på den inomhusbanan där varvet mätte 239 meter. Ett helt dygns löpande där den som hunnit längst segrade. Enkla regler.

– Man springer så mycket man vill, går ibland, vilar, äter, sover eller går på toaletten. Men efter 24 timmar så blåses allting av och en segrare koras.

Allting på en rundbana alltså.

– Vi vände på varvet och sprang åt andra hållet var sjätte timme för att få någon slags ändring.

Behöver vi säga att Elov vann i helt överlägsen stil. Trots en trasslig mage som dök upp efter tre-fyra timmar och höll i loppet igenom, diverse andra skavanker och en djup svacka mot slutet.

– Den som var tvåa sprang 216 kilometer, säger Elov.

Imponerande siffror det också – men det är fortfarande ett maraton efter...

Då kanske vi ska gå in på de problem som kan uppstå när man springer under 24 timmar.

– Jag hade lite otur och blev dålig i magen redan efter tre-fyra timmar. Det bubblade rejält och sedan fick jag gå på toaletten någon gång per timme resten av loppet. Sedan hade jag en svacka efter 18 timmar och fram till 21,5 ungefär. Då kunde jag i princip bara gå.

Två små matstopp blev det på vägen. Annars valde Elov att inte ta några långa pausar. Det fanns ju de som klev av för att sova lite grann.

– Nä, jag körde på. Jag åt två koppar med pasta med köttfärssås en gång och sedan var det ett stopp med en kopp av någon sörja som liknade potatismos och något annat.

Men depåerna fylldes förstås på under loppets gång ändå. I bara farten så att säga.

– Det är sportdryck, vatten, salt – massor av salt – snickers, bananer, godis, chips och blåbärssoppa bland annat.

Utan support av bästa kompisen Johan Lantz och de andra deltagarna Johnny Hellneby och Ellen Westfeldt hade det aldrig gått vägen.

– Man behöver väldigt mycket coaching under ett sånt här kraftprov. Allt från peppning, matlangning och annat som Johan har hållt i till att Johnny sprang bredvid mig under den allra tyngsta perioden – utan det hade jag aldrig kommit så lång jag nu gjorde.

Någon slags taktik för att lägga upp loppet fanns ju också. Ett jämnt tempo kan vara en fördel och Elov startade med att ligga på ungefär fem minuter per kilometer – vilket är ett högt tempo. Det kom förstås dippar men efter den längsta på slutet så orkade Elov ändå med en spurt och sista milen gick på under 45 minuter och då tickade slutsträckan fram på 253 kilometer.

Nu några dagar senare dras han förstås med en del sviter från loppet.

– Jag har senknarr i vänster hälsena, utsidan på det högra låret är rejält stelt och går jag lite okoncentrerat så smärtar det i högerknät. Men med lite vila så blir det bra igen. Jag är ganska bra på att lyssna på kroppen och ta det lugnt eller hitta alternativa träningsmetoder.

Och har man väl gjort ett 24-timmarslopp så vill man ju aldrig göra om det skulle väl en vanlig dödlig resonera. Hans sträcka i helgen var dessutom Nordisk inomhusrekord i 24-timmars.

– Nja, jag kan tänka mig att köra en gång till. Det svenska rekordet ligger på 262 kilometer. Jag var ju inte så långt ifrån det och utan en krånglande mage så borde det kunna gå.

Han gillar som sagt utmaningar...

Men det här är också historien om killen som först 2011 började springa på allvar. Före det var han en "vanlig" idrottare som startade med fotboll och hockey för att sedan gå över till freestyle med slopestyle, volter och andra saker med skidor på fötterna. Det som ju ändå på något sätt är normalt...

När det gäller löpning är Elov och hans Ockelbokompis Johan Lantz extrema.

Ett vanligt maraton på de där drygt fyra milen är inte tillräckligt även om det bara har blivit ett – det 2013 i Stockholm.

– Ja, vi gjorde ett i bergslöning också som var på 42 kilometer. Men det var ju i lite annan terräng och med lite större höjdskillnad än vanligt, säger Elov när han tänker efter.

Det ligger förstås en enorm mängd träning bakom framgångarna. Det och kroppar som passar väldigt bra för att springa väldigt långt.

– Det och så ett bra psyke. Det måste man ha för att orka gå vidare när det gör som mest ont, säger Elov.

Och precis när jag trodde att jag förstod hans passion efter ett härligt 30-minuterssamtal med den extrema idrottsprofilen från lilla Ockelbo ställdes frågan vad som väntar härnäst.

– I mars är det ett Ultralopp på Gran Canaria. Det är bara 128 kilometer över hela ön men det är ju 8 500 höjdmeter med många berg och dalar så det blir säkert ett kraftprov som vi kommer att gilla.

Då ploppar den där frågan upp igen.

Varför då?

Fotnot: Läs Elovs och Johans blogg här

TV-KLIPP: Se intervju med Elov direkt efter loppet