Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En av de tidigaste Refreshments-texterna i vårt arkiv

One, two, three o'clock four o'clock rock... Musiken tonas ned.

Du har kommit till Rock around the clock production. Och så vidare. Sedan kommer samma meddelande fast på engelska.

Så låter telefonsvararen när Micke Finell inte har möjlighet att svara.

Annons

Det är mörkt, sådär mörkt som det blir på landet när månen är den enda ljuskällan. Ett klockspel i trä plonkar långsamt i takt med prasslet från en presenning.

På gården utanför det gamla 1700-talstorpet står små cyklar, en kälke, en spark, olika byggvaror och det är precis som sinnebilden av det lätt kaotiska och hemtrevliga livet på landet.

En granne kommer förbi. Och inne i torpet leker barnen med gunghästen och en jättelik kuddmåne.

Och från torpet i Skutskär bokas världskända rock'n'roll-stjärnors turnéer i Sverige.

Det är väldigt långt ifrån sinnebilden av det hemtrevliga livet på landet.

Men det är alldeles sant.

– Jag får väldigt, väldigt mycket förfrågningar. Jag väljer det jag vill göra.

Säger Micke Finell, saxofonist i Refreshments och tillika ägare av och aktör i bolaget Rock around the clock productions, där han sitter som en mysig hemmapappa i soffhörnet.

För såhär är det. Micke Finell har bokat storheter som Dave Edmunds, The Animals, The Yardbirds, Kim Wilson Band, Omar and The Howlers, Tommy Körberg, Pugh Rogefeldt för att nämna några.

Och det gör han från sitt kontor i ladan bredvid huset i Skutskär.

Och inte är det något konstigt med det, utstrålar hela Micke Finell, utan snarare är det alldeles naturligt och självklart att sitta nästan ute i skogen och göra just det. Stockholm kallar han Sur-stockholm och pratar han om stan är det Gävle, som närmaste metropol.

– Jag bodde i stan i sex-sju år, men det var skönt att flytta hem, säger han och menar alltså att han bodde i Gävle de där åren och flyttade sedan hem till Skutskär igen.

För det är i Skutskär han är uppvuxen. Det var i Skutskärs kyrka han tutade i sin blockflöjt i ettan på lågstadiet, "Lunka på eller något sådant", och gjorde sålunda sin musikaliska debut.

Och det är i Skutskär han tänker vara.

– Man slipper visa leg på banken.

Bara ett exempel på fördelen med att bo i Skutskär.

– Jag gillar inte att bli väckt av bilar.

Ett annat exempel på samma sak.

– Det här är lite lagom, det är lagom med grannar. Och så tar det bara tjugo minuter in till stan.

Huset är så pittoreskt ett hus kan bli, med spröjsade fönster och trägolv. Lite stökigt för tillfället eftersom det byggs ut litegrann för andra omgången, nu är det en hall som ska bli större. För det blir trångt med två barn och ett tredje på väg nu i februari.



I familjen ingår också, som för att ytterligare förstärka bilden av den lantliga idyllen, höns och en tupp, katten Tiger och två Shetlandsponnies, som just nu är på vintervila. Och Micke är medveten om det nästan lite lustiga med det och drar på munnen när han rabblar hönor och hästar.

– Så kokar vi kaffe på vedspisen, skämtar han när Carina, hans fru sedan ett och ett halvt år, bjuder på kaffe.

Moa, fem år, gungar intensivt på sin jättemåne, medan Asta, tre år, avvaktar lite försiktigt ute i köket.

Och man undrar hur sjutton han hinner med att ha familj och bygga ut huset och boka en massa band och spela. Men det går, säger han.

– Han är hemma mer med barnen på det här viset än om han hade haft ett vanligt jobb, konstaterar Carina.



– Det är inte så mycket musiken som allt runtomkring som tar tid. Men har man satt sig i båten får man ro den iland, säger Micke. Fast det kan vara dagar när jag bara tycker att det är jobbigt.

Han är ute och spelar mycket. Refreshments har blivit stora, de är etablarade i hela Sverige och även utomlands nu.

Han tycker inte att det är så märkvärdigt. Inte heller är det särskilt märkvärdigt att spela ihop med de riktigt tunga namnen i rock'n'roll-världen.

– Det kanske låter kaxigt att säga "Och så ringde Dr Feelgood" men de är ju faktiskt bara människor de med. Och som med Dave Edmunds, det är bara att ringa, någon måste ju ringa även till dem.

Fast just det var hans livs lyckligaste ögonblick, säger han. När Dave Edmunds tackade ja till att spela med dem. Han berättar att han gjorde just så som han sagt, han ringde till honom och frågade om han inte kunde tänka sig att komma till Sverige. Men det ville inte Dave. Sedan ringde Billy Bremner, Daves gamla bandkollega, som just då turnerade med Refreshments, och frågade samma sak. Men Dave ville fortfarande inte. Så plötsligt en dag ringde han och sa javisst vill jag spela med er.

– Det är så jävla stort att man fattar det inte. Jag har haft honom som den största idolen sedan jag var 10-11 år, jag har köpt allt han har gjort. Det var en väldigt, väldigt stor grej.

I rösten hörs storleken på händelsen. Samtidigt som lugnet och coolheten finns där också. För idolen är ju trots allt bara människa.

– Nu pratar vi ett par gånger om året.



På planeringsstadiet är en liveskiva med Dave och Refreshments, kontakten är tätare nu, och skivan på väg, troligen. En skiva med Refreshments själva kommer 15 februari.

Återigen undrar man hur han orkar med, hur han hinner.

– Jag jobbar alltid litegrann, jag går alltid mer eller mindre omkring och tänker på musik, säger han.

Och det är barndomsdrömmen som går i uppfyllelse. Han har alltid velat spela, velat jobba professionellt med musik, ända sedan den tiden då han som tonåring spelade med diverse lokala band.

– Jag drömde om att kunna leva på musiken, helst vara ute och spela trettio dagar i månaden. Nu drömmer man om att spela så lite som möjligt.

Så ler han.

– Så länge det är kul så kommer jag att hålla på.

Och det är kul fortfarande. Trots att Refreshments har haft över 1 000 spelningar på fem år. Trots att jobbet hela tiden är närvarande.

Bokningsjobbandet började med Refreshments. Micke har så länge de har funnits skött deras bokande.

– Någon lär ju ta skiten, säger han. Man har ju den bästa kollen om man gör det själv. Och det är därför vi har kunnat köra på heltid i åtta år, eftersom vi har skött allt själva.

Refreshments hade en spelning på CC-puben, Centralcafét, för ett antal år sedan och efter den erbjöd sig Micke att boka band åt puben.

– Jag har styrt upp det på min nisch - rock'n'roll - och håller en ganska hög ribba. Det är kul att det händer något i Gävle som jag själv skulle vilja gå och titta på, konstaterar han och låter nästan förvånad.

Så rullar det på med bokningarna. Han säger att man via kontakter får ännu fler kontakter. Han börjar bli etablerad i branschen.

– Jag får väldigt, väldigt mycket förfrågningar. Jag väljer det jag vill göra.

Som nu till exempel när han har varit ute och agerat ljudtekniker och turnéledare åt ett band.

– Jag utger mig inte för att vara någon ljudtekniker, men det är kul att hoppa på grejer.

Hoppar på grejer gör också dottern Moa, som upplyser om att hon kan minsann hoppa hage. Det är ingen som tvivlar. Sedan talar hon om att Hanson är bättre än Spice Girls och det är ingen som tvivlar på det heller.

– Moa vill lära sig spela tvärflöjt, upplyser pappa.

Och det tycker han förstås är kul. Samtidigt vill han inte tvinga barnen att ägna sig åt musik.

– Jag kommer att sporra dem så mycket jag kan, samtidigt vill jag inte tjata.

Barnen brukar vara med och lyssna på Refreshments spelningar, om de inte är sent på kvällen. Micke berättar att Moa efter en spelning i somras recenserade med bedömningen att Niklas (trummisen) lät mest illa. Han hoppas att hon syftade på ljudnivån

Micke är en ordningssam kille, säger han. Och ivrig, vill att saker ska hända hela tiden så fort som möjligt. Och så fikar han hellre med grannen än går på kändisparty.

Och det är kanske det som krävs. Ordning och iver. För att få projektet Micke Finell och hans företag, hans band, hans familj och hem att gå ihop. Där ute på landet i Skutskär.

Mer läsning

Annons