Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En fantastisk konsertsommar

Annons

Det kan knappast undgå någon att den gångna konsertsommaren varit något utöver det vanliga. Minns att det fanns en tid för inte sådär länge sedan som de där megakonserterna var en sällsynthet, kanske en per år på sin höjd.

I år har vi haft besök av såväl Madonna, Bruce Springsteen, U2 och Metallica. Japp, 80-talet revisited. Även om man som undertecknad höll sig undan från Ullevi och liknande jättearenor så fanns det mycket att glädja sig åt. Social Distortion på West Coast Riot har jag redan hyllat. Crucified Barbara var helt lysande på Sweden Rock och turnén med Thåström, Anna Ternheim och Freddie Wadling var riktigt bra och hela fredagskvällen på Way out west med Wilco och Antony and the Johnsons i spetsen kommer att dröja sig kvar i mitt minne

Men frågan är om inte min sommars riktiga musikaliska höjdpunkt var en timma spenderad i regnet utanför Annedalskyrkan i Göteborg en sen kväll.

Lily Allen hade just gått av Way out wests stora scen och folk började röra sig från festivalområdet. En god vän och kollega hade pratat en hel del om unga systraduon First Aid Kits fantastiska cover på Fleet Foxes "Tiger mountain peasant song" som blivit ett Youtube-fenomen med – då – en bit över 700 000 spelningar. Själv hade jag ännu inte hört den.

First Aid Kit skulle spela en och en halv timme senare på Annedalskyrkan som en del av festivalens klubbprogram. Kollegan och jag bestämde oss för att gå och kolla in dem trots att regnet som föll snarare var ett argument att söka skydd på det närbelägna krogstråket Linnégatan.

Kön mötte oss en god bit innan kyrkan och det stod snart klart att det skulle bli svårt att komma in. En och en halv timma gick, vi blev allt blötare men hade ändå ganska trevligt där i kön. Spelningen började och vi var inte ens i närheten av att komma in.

Vid det laget hade en öppen dörr med en trappa nedanför börjat locka till sig folk från kön och vi gick också dit. In kunde man inte komma men om man trängde sig upp något trappsteg, ställde sig på tå så kunde man höra den mest vackra musik jag hört på bra länge strömma ut, buren av kyrkans magnifika akustik. Lutade man dessutom huvudet så mycket det gick åt vänster var det dessutom möjligt att se en skymt av den ena systern i bandet.

Jag vet egentligen inte om det var den undersköna musiken, regnet eller mödan att få höra eller se någonting som gjorde det till en ganska magisk upplevelse.

* * *

"I was going to a festival way out west" sjunger Joe Strummer i början av sin Coma Girl. Undrar om de har tagit namnet på festivalen därifrån.

* * *

Bruce Springsteen gjorde en cover på just "Coma Girl" på Glastonbury i somras för att hylla Strummer. Coolt. Synd att man inte var där.

* * *

Hajen var helt fantastisk på Way Out West. Hur bra ska det inte bli när hon har fått ihop lite mer material och ger ut en skiva. Trots att hon inte släppt ens en EP än så lyckades hon fylla Annedalskyrkans 900 platser.

Mer läsning

Annons