Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En gammal tråkgubbe till

”I hope I die before I get old”, sjöng The Who för tusen år sedan och Roger Daltry måste förbanna den där textraden varje gång han sjunger den nu för tiden (om han ens gör det).

Annons

Rock var naturligtvis på den tiden ett utpräglat young man's game. Och nu ger vi fina priser ur knugens hand till den tidens unga rockrebeller.

Min reaktion på årets Polarpris var – precis som de flesta andra år – wow, en gammal tråkgubbe till. För hur mycket kul har Peter Gabriel egentligen gjort och hur står inverkan på popkulturen har han haft?

Men sedan – och nej jag har inte ändrat mig om att Gabriel är ett trist val – började tankarna på rockmusik och åldrande spira.

På sin skiva ”East Nashville Skyline” klarlägger Todd Snider problemet: ”I am an old timer, old timer/it's too late to die young now/old timer, five and dimer/trying to find a way to age like wine somehow”.

För de som trillar av pinn vid eller runt det magiska strecket, 27, är det ju inget problem. Kurt Cobain, Jimi Hendrix, Jim Morrison, Janis Joplin. De kommer aldrig att hamna i ett läge där de måste tänka om sin karriär. Där de blir mossiga och bakåtsträvande parodier av rockband som likt Rolling Stones åker runt och spelar covers av sina egna greatest hits.

”I thought that I'd be dead by now... but I'm not”, sjunger Todd Snider. Det trodde nog Keith Richards också.

Och i det perspektivet framstår Peter Gabriel och tidigare Polarpris-vinnarna Robert Plant och John Paul Jones från Led Zeppelin som väldigt goda föredömen. De har hoppat av hela cirkusen, tagit pengarna från superstjärnedagarna och ägnar sig istället åt projekt som de själva vill ägna sig åt.

För Peter Gabriel heter kallet världsmusiken och projektet Real World.

För John Paul Jones handlar det om att verka i bakgrunden som producent och studiomusiker med en och annan soloplatta i eget namn.

Och Robert Plant har rest jorden runt ett antal varv, spelat in soloplattor och fått den lika överraskande som glädjande framgången med duettplattan med Allisson Krauss. Ett på alla sätt lovvärt sätt att hantera att man inte längre är ung och het.

Men det hindrar inte att de borde tänka om Polarpriset. Vi behöver pristagare från olika generationer; vinnare från andra genrer och, kanske framför allt, vinnare som inte bara är män. Här är mina förslag: Kraftwerk, Velvet Underground, Public Enemy, Patti Smith, Erykah Badu, Missy Elliott, Dr Dre, Einstürzende Neubauten, The Clash, Sex Pistols, Nick Cave... and the list goes on.

Mer läsning

Annons