Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En het potatis i spelbranschen

Annons

Att sexscener är en het potatis i spelbranschen är ett faktum, känt sedan länge. Vid minsta fall av nakenhet så har man snabbt stämplat spelet med en 18-års åldersgräns, även om sexinslagen i vissa fall inte är värre än i en standardfilm från Hollywood.

I många fall kan jag ställa mig visserligen ställa mig bakom besluten, eftersom spelbranschen inte alltid har den mest politiskt korrekta synen på sex. Men i spel som kultförklarade dramathrillern "Farenheit" känns det närmast löjeväckande att spelets, högst normalt porträtterade, sexscen rönte så stort rabalder.

Att jag ifrågasätter censurpolicyn beror naturligtvis på att våld i stor utsträckning tillåts passera i spel med betydligt lägre åldersgränser. Det ska till rejält slaskiga våldsscener för att ett spel ska belönas med den högsta åldersgränsen, medan det i princip räcker med ett litet inslag av nakenhet för att 18-årsmärkningen rutinmässigt plockas fram.

Det här har naturligtvis, till stor del, att göra med amerikanernas skräck för allt som är naket att göra. Ser man till den amerikanska filmtraditionen så har sex alltid varit det farligaste man kan visa på vita duken, medan starka våldsskildringar knappt får censuren att höja på ögonbrynen.

Egentligen är det helt sjukt. Våld och splatter borde vara långt mer stötande än sex, förutsatt att det inte handlar om onödiga stereotypa machoklyschor och exploatering.

I takt med att spelbranschen mognar så kanske synen på sex i spel förändras, men det krävs nog också att de som sätter åldersgränserna klipper banden med amerikanernas ålderdomliga syn på sex och våld i underhållningssammanhang. Jag menar självklart inte att man ska släppa helt på åldersgränserna vad gäller sexinslag i spel, bara ha en mer sansad syn på det. Det skulle hindra företagens sätt att utnyttja sexskildringar enligt tesen "all reklam är bra reklam". Och i sin tur skulle det säkert skapa ett mer nyanserat innehåll.

 

Jens Höglin

Mer läsning

Annons