Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En hjärtskärande saga

Lea i den norska filmen ”Engelen” är en nersliten knarkarbrud som lämnar bort sin bäbis. Barnet ska inte behöva växa upp i samma sorts helvete som Lea själv gjort.

Det går en glasklar linje genom ”Engelen”. Samhällsmekanismer speglas självklart. Den sociala miljön bestämmer människornas öden. Leas barndom i ett hus på landet kunde varit ett paradis. Om inte hennes mamma blivit utnyttjad och misshandlad. Om inte traktens alkisar supit i köket.

Nu låter det här som värsta tyngsta misären från statstelevisionens dramaredaktion. Men inte alls.

Det är så långt från skolfilm man kan komma. Även om man kan önska att den fick vara det.

”Engelen” är trots sin tragik gjord mer som en hjärtskärande saga – där den söta prinsessan börjar skjuta heroin. Vi möter Lea som barn, tjej och ung mamma. Avgörande händelser i dåtid och nutid blandas. Svenska Maria Bonnevie i huvudrollen som den vuxna Lea gör ett minst lika starkt kvinnoporträtt som Noomi Rapace i ”Daisy Diamond”.

Imponerar gör även Gunilla Röör. Hon spelar Leas mamma – som hjälplöst ser historien upprepa sig.

Och ingenting är enkelt i ”Engelen”, ingen framställs enbart som offer eller förövare. Man kan ha förståelse för alla utom möjligen de tjänstemän som inte orkar se hur det står till i Leas barndomshem.

När jag hade gråtit klart efter visningen (på en filmfestival i våras), så grät jag igen när regissören Margreth Olin berättade om sin film. Den var från början en dokumentär. Lea finns . Och heter Pia.

Margreth Olin, känd för just sina dokumentärfilmer, lärde känna Pia och följde henne under lång tid. Men det färdiga resultatet, ”det bästa jag någonsin gjort”, ligger inlåst. Olin valde för Pias skull att göra om materialet till fiktion.

Ändå vill jag inte säga att verklighetsbakgrunden har betydelse. Styrkan i ”Engelen” är enormt bra skådespel, och hur nära Margreth Ohlin skildrar komplicerade och sköra personer. Som en underliggande spänning finns hela tiden de ambivalenta känslorna mellan Lea och modern.

Skakande och sorgesamma ”Engelen” har utsetts till Norges Oscarsbidrag i kategorin bästa utländska film.