Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En hyllning till Håkan Hellström

Annons

Jag tycker minsann att Håkan Hellström förtjänar att få en krönika tillägnad sig. Inte bara för att han nu firar tio år som artist och att han precis har släppt en väldans fin platta. Utan också för att jag inte tror att det finns nån som är född på 80-talet som inte har ett antal Håkan-minnen i bagaget.

Själv minns jag tydligt när jag insåg hur jäkla bra jag tyckte att han var. Jag hade hört ”Känn ingen sorg för mig Göteborg” på radio några gånger, men liksom inte snappat upp namnet riktigt eller lagt det på minnet. Men så minns jag så väl hur jag och min sommarjobbande vän Lina stod på ett äldreboende i Västerås och hade slagit på en tv medan vi gjorde varma smörgåsar åt de äldre. Och där på ZTV kom Håkan Hellström och vi stannade upp i vårt smörgåsdonande och stod och tittlyssnade hela låten igenom, enade om att det här fasiken var det allra bästa just nu. Och sedan dess har jag uppskattat Håkan Hellström oerhört mycket!

Och jag tror faktiskt inte att det längre håller att gnälla på hans röst. Och det håller absolut inte att påstå att han bara är en hype, det skulle vara en ytterst långvarig hype i så fall! För Håkans låtar skapar alltid succé. Jag har nu varit dj och spelat skivor i olika konstellationer i fem år. Och under alla dessa år har Håkans låtar varit lika uppskattade varje gång jag drar på någon av hans dängor. Och det roliga är att där i en festlig yra så verkar alla, även de som hävdar att de inte alls gillar Håkan, bli alldeles uppfyllda av glädje och skråla med i ren iver. Så det är ändå något särskilt som denna Göteborgare slår an, det är tydligt!

Jag har även fått tillfälle att intervjua honom. Men det är nog det sämsta minnet jag har av Håkan. Jag har mycket finare minnen från gudomliga festivalspelningar och härliga dansfester till Håkans hits. För det första så var det ett himla krångel att få till denna intervju på en minifestival i Kalmar (jag gick min journalistutbildning där). Så jag fick i princip vänta hela dagen på ett besked. När jag helt gett upp hoppet och mörkret lagt sig över den sena sommarnatten, då fick jag plötsligt ett samtal om att jag kunde göra intervjun. Så i en smålortig barack fick jag träffa denna Håkan och ingen av oss var väl då i vårt esse för en briljant intervju. Så det där mötet är inget jag har lagt så mycket på minnet. Jag har så många andra fina associationer.

Och ja, nu har han släppt sin sprillans nya platta ”Två steg från Paradise”. En skiva som jag redan har hunnit lyssna på bra många varv. Dessvärre kan det bli svårt att hitta nån klubbig danshit. Men jag förlåter honom. För jag myset gärna i höstmörkret till titelspåret, ”River en vacker dröm” och ”Jag vet vilken dy hon varit i”. Ja, hela skivan funkar faktiskt himla fint till mys och varma känslor.

Såna där känslor som Håkan Hellström är så bra på att skapa.

Marie Björk

Mer läsning

Annons