Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En konstsamling värd att beundra

Del 34 av 50. Uppgiften var svår. Inte för att det var svårt att hitta tillräckligt många bra konstverk på Länsmuseet Gävleborg, utan för att samlingen är så fin att det finns många pärlor som förtjänar att lyftas fram.

Uppgiften var att välja ut ett antal favoritkonstverk på museet och berätta om varför de tilltalar mig, som jag tillsammans med symfoniorkesterns chef Beryl Lunder gjorde under förra årets Å-drag.

Länsmuseets stora konstsamling är någonting att vara stolt över. Jag kände förstås till det innan jag gick runt i Rettigs Konstsalar och valde ut mina favoritverk, men det blev ännu tydligare vilken skatt som förvaltas i det stora stenhuset. Inte minst variationen. Här finns någonting för alla att upptäcka och älska, från klenoden ”Fru Dora Lamm och hennes två äldsta söner” av Carl Larsson (som överlägset vann en omröstning 2008 om museets mest folkkära verk) till nyare verk av lokala konstnärer som Erik Rask. Konstsamlingen har imponerande bredd.

Länsmuseet är bra på att lyfta fram den fina samlingen i olika utställningar som på ett eller annat sätt uppmärksammar vad de själva har i sin ägo. De har gjort större utställningar där egna verk har adderats med inlån, men de har också gjort mindre temautställningar där konstnärskap har lyfts fram, som när Ida Mattons skulpturer våren 2013 fick lysa lite extra.

Omhängningar gör också att Rettigs Konstsalar lever. Samlingen dammar inte igen utan återuppstår ständigt i nya kombinationer. Vilket jag till min förtret upptäckte när jag inför Å-draget såg att ett av de verk som jag tänkt prata om, Tina Lindbergs fotbollsdräkt med tryck av en naken kvinnokropp, hade fått ge plats åt någonting annat.

Men en samling är aldrig så bra att den inte kan bli bättre. 2011 visade museet utställningen ”I’ll do it tomorrow” där de valde att visa de senaste årens nyförvärv, med nya starka verk av konstnärer som Rolfcarlwerner och Therese Parner. Glädjande att så många lokala konstnärer får plats i samlingarna och inte behöver skämmas i det fina sällskapet.

I den utställningen fanns också en önskelista på vilka konstnärer som museet gärna skulle se i sina samlingar. Lars Lerin och Mamma Andersson var två namn som nämndes. Alla har säkert sin favorit. Vem vill du se i Rettigs Konstsalar?

Konsten som imiterar livet eller livet som imiterar konsten? Arbetarbladets kulturskribent Kristian Ekenberg grubblar över Länsmuseet Gävleborgs konstsamling.