Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En oförvitlig man, och en till

Annons

(tidigare centerpartistisk) lokalpolitiker ser in i kameran och försäkrar att han är helt oskyldig. Beklagliga missförstånd och en invandrarfientlig, eller åtminstone kurdfientlig, åklagare har skandaliserat honom och hela hans släkt. Åtgärder skall därför vidtas. Ännu något oklart vilka.

När knivarna blixtrade till och en nära släkting fick magen uppskuren var också detta ett beklagligt missförstånd, eller ungdomligt oförstånd. Den stora släkten vill alla väl, och leva som Svenssons.
Vi är goda demokrater, försäkrar släktens huvudman, nyligen släppt ur häktet. "Brott kan ej styrkas", sammanfattade den nye åklagen, och celldörren öppnades.
Nu går vi vidare, och den 26-årige svågern, som nog missförstått det mesta, är en av oss, igen. Förbrödring på verandan. Vi håller ihop.
Jag läser på och ringer upp för att skaffa mig en bild av knivskärningen och häktningen av den mycket hedervärde lokalpolitikern i Sandviken. En generös, varm person. En man med två ansikten. En som sökte sig till etablissemanget, men valde fel parti.
En liten korrigering, och så en plats i fullmäktige. Nu ett politiskt alibi för det ledande partiet, noga med att göra sig till röst för alla.

den här historien är åklagare Hammarstrand, också han en mycket hedervärd medborgare. Han pekade mot den misstänkte, men nu frisläppte, och sa: "Klanledare".
Åklagaren gjorde på en gång en brottsbeskrivning och fällde snabb dom. Ett slags folkdomstol, i åklagarnas korridor. Det var märkligt. Och inga reservationer i utpekandet, vad jag kan läsa mig till.
Två slutsatser är möjliga: Hammarstrand vet vad han talar om och är väldigt upprörd. Han vet att han riskerar hela sin karriär på att fälla dom, men tvekar inte. Saken är så allvarlig. Han har fått nog. Och knivskärning är ett svårt brott. Nu risk för att hela den saken faller. Någon måste dra en gräns, och lotten föll på honom.



Nu tystnad från åklagaren och hans överordnade. Inga kommentarer till de märkliga anklagelserna. Juristerna sluter sig.

Men Battal Batti och hela hans släkt är nu, efter frisläppandet och de många tårarna i rätten, en enda stor gemenskap. Alla ler mot kameran. Några missförstånd återstår att reda ut, sedan går livet vidare. Också för 26-åringen, får vi hoppas.


i går 33 på vår skuggiga altan, och styrde mot Delfi för ett kärt återbesök. Jag knatade upp till arenan, den har gjort ett outplånligt intryck. Men ve, den är stängd. Läktarna i original, 2 000 år gamla, vittrar sönder. Stenar faller ur. Tyvärr. Jag lutar mig över det avgränsande repet för en sista syn.
Jag faller, som alltid inför antika ruiner, i barnsliga grubblerier; hur fick dom hit alla stenblock? Tusentals! Oraklet har inget svar.

Så vi far vidare, över Korinthkanalen, mot Mykene. Här 4000-åriga ruiner och väldiga, ännu större stenar, fint anpassade och infogade. Vi släntrar igenom Lejonporten.

Jag blir stående i det som skrivs som "Treasury of Atreus" och förbluffas över "Tholos tomb of Clytemnestra". Hur var detta möjligt?
Jag läser på men ingen har några svar. Det var väl slavar som släpade, och inte mer med det. Men så fint skurna och lagda? För 4000 år sedan? Pyramiderna och Mykene.


och den antika teatern. Den är bara 2400 år gammal. Jag klättrar upp och ser ner över 12 300 platser. De flesta i original. Utsikten är hänförande, som det heter.
Det var del 1 av årets resor i antiken. I september, ännu en gång, Pompeji och Herculanum


Det här var på Peloponnos, där det brann förra året. Landskapet är delvis förbränt, träden står svarta och nakna på ena sidan vägen. Här gick brandgatorna. Nu brinner det igen, också i Aten.
"Pyromaner", berättar en bekant. "De tänder på för att få bygga på de förbrända kullarna. Där är det byggförbud nu, men inte om marken är förödd". "Maffior", sammanfattar hon.
Och brandbilarna tjuter, helikoptrarna släpper sitt vatten och invånarna våndas.


Detta är en helt oförarglig text, utan djupare politisk mening eller substans Inga terroristerna planer dolda i eventuella undertexter. Mina sms är helt oskyldiga och ställda (de flesta) till mina barn och några (tillförlitliga) arbetskamrater. Anklaga inte dom för mina rader och meddelanden!

Men, ärligt talat, den här regeringen vi har, och särskilt Reinfeldt, Odell, Littorin, Borg, Olofsson, Björklund, Hägglund, försvarsministern, vad han nu heter och den arrogant och pladdrige Bildt (som aldrig får ur sig något konkret om något) är alla särdeles misslyckade figurer. Jag tål dom inte. Bort med dom! Kör ut dom ur maktens boningar!
Men först efter nästa demokratiska val.


Mer läsning

Annons