Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En polisbuss med rasister

Annons

Rösterna tränger igenon bruset, ”apajäveln”, ”blattajävlar”. Det är några skånska poliser som resonerar om världen utanför den trygga polisbussen. Där slåss ungdomarna i Rosengård mot samhället och vardagens deprimerande villkor.

De exponerar sin exklusion, sitt påtvingade utanförskap, som för de flesta innebär livslång utestängning från livet bortom betongen. Isolerade i dag, isolerade i morgon.

När polisen sluter upp pratar konstaplarna obekymrat på inför kamera och mikrofon, kanske exponerar de en gemensam hållning, kanske är de tydliga för att de tror sig vara typiska; ingen i kamratkretsen bryr sig.

Cheferna, varav några själva öppet och offentligt visat djupt förakt för ”blattar” och Rosengårds invånare, antas ligga lågt. Inget att frukta därifrån.

Nu tänker de spöa skiten ur apor och blattar. Kommer de åt ska en av blattarna göras steril. Kom igen paauåågar! Sparkán på pungen!

Efter den upplysande djupkonversationen i polisbussen kan en enkel fråga ställas: Är vi lika inför polisen? I Djursholm och Angered? Eller varför inte Villastaden och Sätra? Svaret är ditt.

Och om vardagens poliser är öppet rasistiska sträcker sig problemen långt utanför Malmös deprimerande betong och Skånes etniskt rensade villaidyller. Då är det polisen som är ett samhällsproblem.

Att höga chefer fördömer rasismen hör till men betyder inte så mycket. Det är där nere, på fältet, förtroenden byggs och raseras.

Mer läsning

Annons